vrede - Bibel 2000

vrede Till de mänskliga känslor som bibeln tillskriver Gud hör vreden. Den betecknas med flera hebreiska ord, som utgår från känslans kroppsliga uttryck, t.ex. fnysningar genom näsan (af) eller en inre hetta (chemá). Sambandet uttrycks åskådligt i poetiskt bildspråk, där Guds vrede går ut som ett flammande moln av eld och rök från hans näsa och mun (Ps 18:9). Bilden är nära förbunden med tankar om Guds ▶helighet och ▶härlighet. Glöden från hans vrede förtär var och en som trotsar honom, om så bara genom att närma sig heliga ting på ett ovarsamt sätt (3 Mos 10:1-7; 4 Mos 18:1-7; Jos 7:1-26; 2 Sam 6:6-7). Erfarenheter av människans utsatthet i en nyckfull tillvaro uttrycks i ålderdomliga texter, där Guds vrede blossar upp utan förvarning eller synbar anledning (2 Mos 4:24; 4 Mos 22:22).

Många bibeltexter söker efter ett mer begripligt mönster i tillvaron. De ser ett samband mellan olyckor, uppfattade som uttryck för Guds straffande vrede, och mänsklig synd, uppfattad som vredens föremål. Tanken tillämpas på Israels fiender och förtryckare (2 Mos 15:7; Ps 110:5), men oftare på folkets egna öden (t.ex. 5 Mos 29:18-29). Vid svåra olyckor frågar man sig vilken synd som kan ha vållat dem (Jos 7; Ps 74:1; jfr Jon 1:4-16). Trolöshet mot Herren, dvs. dyrkan av andra gudar, framhålls ofta som den största synden; den väcker hans svartsjuka vrede (Hes 8:3). All försummelse av lag och rätt härleds ur denna huvudsynd.

Där sådana tankegångar finns i bakgrunden blir själva ordet ”vrede” en beteckning för hotande eller inträffade olyckor. Vreden beskrivs bildligt som en bägare med berusande eller giftig dryck, räckt av Gud åt syndarna (Jes 51:17, 22; Jer 25:15). Enligt en annan liknelse krossas de onda som druvor i en vinpress (Jes 63:1-6). Guds uppgörelse med ondskan kallas en straffets, hämndens eller vredens ▶dag (Job 20:28; Jes 61:2). För de förtryckta medför den däremot nåd och befrielse. Likaså betonas att Herrens folk alltid kan slippa undan hans vrede genom att omvända sig och få förlåtelse. Vreden och nåden blir därmed två sidor av gudsbilden som balanserar mot varandra (Ps 30:6). Ett ofta upprepat uttryck säger att barmhärtigheten överväger (t.ex. 2 Mos 34:6; 4 Mos 14:18; Neh 9:17; Ps 86:15; Jon 4:2).

Den ursprungliga bilden av en nyckfull mänsklig affekt förbleknar i samma mån som Guds vrede får beteckna en rättvis världsordning. Åtskilliga texter fördömer hämnd och vredesutbrott hos människor (3 Mos 19:18; Ps 37:8; Ords 29:8, 11; Syr 10:18; 27:30). Vanlig vrede är alltså förkastlig, men Guds straffdomar är av högre art, och hans rättvisa ligger bortom mänsklig fattningsförmåga. Erfarenheterna av livets nyckfullhet och orättvisor återvänder då i andra former. Dels ställs tvivlande frågor (Job; Ps 73), dels utvecklas efter hand en ny tro, enligt vilken olyckor vållas av en ond makt, skild från Gud (▶Ängel). Samma berättelse inleds sålunda i en äldre version med att Herren i sin vrede eggar David att räkna folket (2 Sam 24:1), i en yngre med att det är Satan som eggar honom (1 Krön 21:1).

Denna utveckling har satt spår i Tillägg till GT, där olyckor och lidande förbinds med tron på en rättvisa efter döden (t.ex. Vish 3:1-9; ▶Dödsriket). Även där återkommer emellertid ordet ”vreden” som beteckning för olyckor (1 Mack 1:64; 3:8; Vish 18:20-25; Syr 18:24; 47:20). Tron att lidanden är straff från Gud uttrycks också tydligt (2 Mack 6:12-16; Syr 39:25-31; 40:8-10; Bar 1:15-3:8). I NT, där läran om lidandet som vedergällning på ett par ställen tydligt avvisas (Luk 13:1-5; Joh 9:2-3), förbinds Guds vrede framför allt med världens slut och den sista domen. Begreppet används bl.a. i liknelser där Gud jämförs med en jordisk härskare (Matt 22:7) och i texter om den sista tidens katastrofer (Luk 21:23; 1 Thess 2:16; Upp 15:1). Domedagen är ”vredens dag” (Rom 2:5; Upp 6:17), då ”Guds vrede uppenbaras” (Rom 1:18). Det gäller att bli räddad från ”den kommande vreden” (Matt 3:7 med par.; 1 Thess 1:10). De som förtjänar att fördömas är ”vredens barn”, dvs. hemfallna åt Guds vrede (Ef 2:3; jfr Rom 9:22; 1 Thess 5:9). Särskilt färgstarkt behandlas ämnet i Uppenbarelseboken. Bl.a. återkommer de gammaltestamentliga bilderna av ”vredens vin” (14:8) och ”Guds vredes vinpress” (14:19).