tempel - Bibel 2000

tempel Bibeln nämner en rad tempel som vigts åt främmande gudar (t.ex. 1 Sam 5:2; 2 Kung 10:21; 2 Mack 1:13) eller ansågs kränka den bibliska tron på annat sätt (1 Kung 12:31; 2 Kung 23:19). En gammal för israeliterna gemensam helgedom i Shilo kallas tempel i Dom 18:31; 1 Sam 1:9. Men Jerusalems tempel spelar ojämförligt störst roll i texterna. Det uppträder i flera gestalter.

Ett första tempel uppfördes enligt 1 Kung 5:1-6:38 av Salomo på 900-talet f.Kr. Det förstördes av babylonierna 587 f.Kr. Hes 40:1-44:31 innehåller ett storslaget program för dess återställande. Den verkliga återuppbyggnaden skedde mot slutet av 500-talet och skildras i Esr 3:1-6:22; jfr Hagg 1:1-2:24. Detta andra tempel blev på 160-talet f.Kr. skövlat och vanhelgat men sedan renat och återinvigt (1 Mack 1:54-64; 4:36-61 med par.). Herodes den store påbörjade 20 f.Kr. en ombyggnad av det. Resultatet blev en i många avseenden helt ny anläggning, som därför ibland kallas det tredje templet. Detta byggnadskomplex förekommer i NT. Det stod färdigt ett par år före krigsutbrottet 66 e.Kr. men förstördes av romarna år 70.

Herodes tempel är till sin utformning bättre känt för oss än föregångarna. Det präglades av den tidens hellenistiska byggnadskonst men bevarade ålderdomliga drag, som går tillbaka till Salomos tid och som hade motsvarigheter i den då gängse ▶kanaaneiska tempelarkitekturen. Detta gäller framför allt själva tempelhuset, som var indelat i två rum: ”det allra heligaste”, som skulle rymma förbundsarken men troligen var tomt redan när det andra templet stod färdigt, och ”det heliga”, där rökelsealtaret fanns. De båda rummen var ganska små, med golvytor om ca 10 × 10 resp. 10 × 20 meter. De åtskildes av ett förhänge och omgavs av biutrymmen, bl.a. en förhall med ännu ett förhänge. Framför tempelhuset stod det stora brännofferaltaret, sannolikt där berget går i dagen inom den nuvarande Klippmoskén.

Ett system av förgårdar omgav tempelhuset. I Herodes anläggning bildade de ett stort område (ca 300 × 500 meter) med byggnader bl.a. för ▶rådets sammanträden och för den vittförgrenade ekonomiska verksamhet som bedrevs vid varje antikt tempel. En inre del av detta område var tillgänglig endast för judar. Den indelades i ”kvinnornas förgård”, ”männens förgård” och ”prästernas förgård” med brännofferaltaret. Den yta dit även icke-judar hade tillträde, ”hedningarnas förgård”, omgavs av pelarhallar som avgränsade hela tempelområdet mot staden. Här kunde man mötas, samtala och undervisa under fria former (Joh 10:23; Apg 5:12). Till anläggningen hörde ett flertal mer eller mindre rikt utsmyckade portar.

Templet spelar mycket stor roll som en samlande symbol i biblisk religion. Salomos tempel framstår som Guds kungliga palats på jorden (1 Kung 8:13; Ps 24:7-10). I osynligt majestät sitter Herren Sebaot på den för mänskligt öga tomma kerubtronen (▶Kerub). Templet utgör alltså platsen för Guds närvaro (Ps 46:5-8; 76:3). Det förhärligar hans storhet (Ps 96:6) och blir därmed en stolthet för Israels folk (Jes 64:11) och en tillflykt för de fromma (Ps 84). Det uppträder också i framtidsvisioner (Jes 2:2; Tob 13:16).

I bibelns senare delar kan ”Guds tempel” och liknande uttryck beteckna Guds boning i himlen (Till Dan 2:30-33; Upp 3:12; 7:15; 11:19). Symboliken får en speciell utformning i Hebreerbrevet, där offertjänsten i det allra heligaste blir en bild för Kristi försoningsdöd (Heb 9:24). I NT får templet också symbolisera det nya liv som han skapat genom den: hans uppståndelse betyder att ett nytt tempel byggts upp (Joh 2:19-22). De kristnas kroppar och den kristna församlingen jämförs med tempel, där Gud äras (1 Kor 3:16-17; 2 Kor 6:16).