råd - Bibel 2000

råd Ordet kan (liksom bakomliggande termer i grundtexten) användas utan precisering om en styrande församling av ▶äldste, ”stadens råd” (Mik 6:9; Syr 38:32). I regel är det fråga om en huvudstad, oftast om Jerusalem. Den romerska senaten kallas rådsförsamling i 1 Mack 8:15, 19; 12:3. Rådet i Jerusalem, även kallat ”folkets äldste”, ”folkets råd” och ”de äldstes råd”, nämns på flera ställen i Tillägg till GT (Judit 4:8; 11:14; 15:8; 1 Mack 12:6; 2 Mack 1:10; 4:44; 11:27). I evangelierna och Apostlagärningarna förekommer rådet ofta. Den grekiska grundtexten har då ordet synédrion, varav det hebraiserade namnet sanhedrín, som används i judisk tradition. Som medlemmar, ”rådsherrar”, nämns i olika sammanhang tre grupper: det högre prästerskapet (”översteprästerna”), de äldste, dvs. de förnämsta familjernas huvudmän, och de skriftlärda, som utgjorde den religiöst-juridiska sakkunskapen.

Vad NT säger om rådet kan kompletteras med uppgifter från Josefus och den ▶rabbinska traditionen, som bl.a. talar om en högsta domstol med 71 medlemmar. Den sammanlagda bilden blir dock invecklad och motsägelsefull, men det är sannolikt att en högsta rådsförsamling i Jerusalem under romersk tid fungerade både som domstol och som beslutande organ i frågor där judarna hade självstyrelse. Troligen har också detta styrelseskick anknutit till äldre traditioner, möjligen till det judiska samhällets återuppbyggnad efter den ▶babyloniska fångenskapen.