skam - Bibel 2000

skam Begreppet skam kan på svenska uttryckas med flera ord: ”blygsel”, ”nesa”, ”vanära” etc. Så är det också i de bibliska språken. Orden används både om skamkänslan och om det man skäms för eller borde skämmas för. I bibelns värld är blygselkänslan stark och begreppet skam påfallande viktigt. Synen på vad som är skamligt kan också te sig särpräglad ur nutida västerländsk synvinkel.

Nakenhet ansågs skamlig, och hebreiska ord för ”skam” kan beteckna könsorganet (”blygden”, Jes 3:17; Hos 2:10; jfr Jes 47:3). Otillåtna sexuella förbindelser och beteenden stämplades i hög grad som skam och vanära. Allmänt sett var synd, skuld och skam närliggande begrepp: en avslöjad syndares elände bestod till stor del i att behöva skämmas (Jer 3:25). Men även misslyckanden och tillkortakommanden var skambelagda, t.ex. en gift kvinnas barnlöshet (1 Mos 30:1-23; 1 Sam 1:5-7; Luk 1:25), anhörigas olyckor och felsteg (1 Sam 20:30; Ords 28:7; 29:15), nederlag i strid (2 Sam 19:3). Även fattigdom kan nämnas i sådana sammanhang (Ords 13:18; Luk 16:3; jfr dock Ords 17:5).

Flera vanliga uttryck utmålar den förödmjukades ömkliga tillstånd. Han ”kläs i skam” eller ”står med skam” (Job 8:22; Ps 31:18). De som triumferar över honom kan visa sitt förakt genom att vissla (det hebreiska ordets betydelse är något osäker), klappa i händerna, skaka på huvudet och peka finger (Job 27:23; Klag 2:15-16; Sef 2:15; Syr 22:1). Han blir ”en visa”, dvs. föremål för smädelser och glåpord (Job 30:9; Klag 3:14; Hab 2:6), eller t.o.m. ett exempel som brukas i förbannelser (2 Kung 22:19; Ps 102:9). Skammen blir i det sammanhanget särskilt kännbar genom att för framtiden häfta vid den drabbades ▶namn.

Det sagda kan i flera avseenden tillämpas på gudsförhållandet. Liksom ett folk kallar sin gud för sin ▶härlighet är också en falsk och svag gud folkets skam, och folkets nederlag kan uppfattas som en skam för guden. Den sanne israeliten är övertygad om att alla främmande gudar och deras tillbedjare kommer att ”stå med skam” (Ps 97:7; Jer 50:2; 51:47). Ordet ”skam” kan t.o.m. användas som ersättningsord för en främmande gud, ”skamguden” (Jer 3:24; 11:13; Hos 9:10; ▶Baal). För Israels egen del har avgudadyrkan en huvudsaklig andel i folkets skuld, skam och nederlag (5 Mos 28:37; Jer 3:25; Hos 10:6). Därigenom blir också Guds namn vanärat (Hes 20:9; 39:7). Dessa motiv återkommer i böner om att Gud skall gripa in och ställa allt till rätta (Dan 9:7-8; Bar 1:15; 2:6). I NT skildras den sista domen som Guds slutliga ingripande, och för den kristne gäller det att då inte behöva ”stå med skam” (Fil 1:20; 1 Joh 2:28).