Baal / baalsgudar - Bibel 2000

Baal, baalsgudar Det hebreiska ordet báal betyder herre, även husbonde och make. Bland Israels grannfolk var det en vanlig äretitel för gudar och övergick lätt till att uppfattas som deras egennamn. Bel, den ackadiska formen av samma ord, blev på så vis namnet på Babylons förnämste gud Marduk (Jes 46:1; Jer 50:2; 51:44). Likaså fick den ▶kanaaneiske guden Hadad namnet Baal. Han var en åsk- och krigsgud, men dessutom fruktbarhetens gud. I denna egenskap tillbads han tillsammans med sin syster och gemål Anat, ofta identifierad med ▶Astarte.

En mängd lokala gudar kallades också Baal. Äretiteln bildade då ofta ett dubbelnamn tillsammans med gudens egentliga namn eller ett ord som angav hans funktion (t.ex. Baal Berit; se Dom 8:33 med not). Både egennamnet och sammansättningen kunde samtidigt vara namn på den plats där guden tillbads (t.ex. Baal-Pegor; se 4 Mos 25:3). De som dyrkade sådana lokalgudar kan ha uppfattat dem som uppenbarelseformer av huvudguden Baal, men det är ändå naturligt att åtskilliga bibeltexter talar om »baalsgudarna« i flertal.

Bibeln innehåller starka fördömanden av baalsdyrkan. Uppenbarligen hade många israeliter svårt för att skilja mellan Baal och Israels Gud, som också uppenbarade sig i åskan och ledde härar i strid och som även kunde kallas báal, »herre« (Jer 3:14; bruket av personnamn sammansatta med »Baal« tyder på samma sak). Bildspråket i Dom 5:4-5; Ps 68:8-10; Hab 3 är påfallande likt det som förekommer i kanaaneiska texter om stormguden Baal. Den bibliska gudstrons förhållande till honom blev emellertid med tiden tillspetsat i en oförsonlig konflikt (1 Kung 18), vars kärnpunkt kan ha varit fruktbarhetskulten: tron på Guds enhet och upphöjdhet bröt sig mot tron på gudar som hade gemåler, avlade och dog. Namnet Baal bemöttes i varje fall med avsky och ersattes av fromma israeliter med nedsättande förvrängningar (Jer 3:24 med not). Den gradvis skärpta inställningen till baalsdyrkan belyses av sådana förvrängda former i personnamn som från början innehållit namnet Baal, vars konsonanter kombinerats med vokalerna i ordet bóshet, »skam« (2 Sam 2:8 med not).

Förhållandet mellan himmelsguden El och Israels Gud utvecklades på ett annat sätt, till en ren identifikation som framträder t.ex. i 1 Mos 14:18-24; ▶Gudsnamn.