omskärelse / omskuren / oomskuren - Bibel 2000

, omskärelse, omskuren, oomskuren Manlig omskärelse, den operation som avlägsnar förhuden kring det manliga könsorganets spets, praktiserades av flera folk i det gamla Israels omvärld; jfr Jer 9:25-26. Seden kan förklaras bl.a. som en hygienisk åtgärd, som ett symboliskt offer av mannens första livskraft och som en manbarhets- eller initiationsrit. Olika folk har omskurit äldre barn, ynglingar i puberteten och brudgummen före bröllopet. Sådana former av seden kan ha förekommit också bland israeliterna (se 2 Mos 4:24-26 med not; jfr också 1 Mos 34:14-16). Enligt biblisk lagstiftning utförs operationen på spädbarn, när pojkarna är åtta dagar gamla (3 Mos 12:3).

Omskärelsen förknippas i bibeln bl.a. med Abrahams och Josuas historia (1 Mos 17:9-14; Jos 5:2-9 jfr Syr 44:20; Joh 7:22). Den är påbjuden av Gud som ett tecken på förbundet med honom: den omskurne bär på sin kropp en outplånlig påminnelse om att han tillhör Guds folk. Omskärelsen blir därmed en symbol för tro och lydnad. I bildlig mening talas om ▶hjärtats omskärelse. Den som renar sitt sinnelag skär bort hjärtats förhud (5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4). Utan en sådan omvändelse har man ett oomskuret hjärta, dvs. ett motspänstigt och inför Gud förkastligt sinnelag (Jer 9:26).

När grundtexten använder begreppet oomskuren (ordagrant snarare ”med förhud”) i bildlig mening är det ofta bäst att uttrycka den avsedda innebörden genom omskrivningar. Med ”oomskurna hjärtan” menas i sak ”förstockelse” (3 Mos 26:41). När öronen sägs ha förhud menas att de är ”tillslutna” (Jer 6:10), dvs. personen vill inte lyssna. När Mose säger sig ha läppar med förhud betyder det att han har ”svårt för att tala” (2 Mos 6:12). Den första frukten på unga träd kan liknas vid förhud (3 Mos 19:23). Uttrycket ”de oomskurna” har bokstavlig innebörd när det används om filisteerna (Dom 15:18) men markerar samtidigt ett avståndstagande, som översättningen ibland förtydligar med tillsatsen ▶hedningarna (1 Sam 14:6; 31:4).

Mackabeerböckerna visar omskärelsens stora betydelse som judisk bekännelsehandling under assimilationsförsök och förföljelser av de trogna (1 Mack 1:15, 60-61; 2 Mack 6:10). De judar bland vilka kristendomen uppkom följde självfallet GT:s bestämmelser (Luk 2:21; Apg 16:3). Omskärelse krävdes också av icke-judar som ville övergå till judendomen (▶Proselyt). Men då just detta krav verkade obegripligt och motbjudande för många, blev det en avgörande stridsfråga i kristendomens ställningstagande till sitt gammaltestamentliga arv. Urförsamlingen beslöt att icke-judar skulle få upptas som kristna utan att låta omskära sig (se Apg 15). Galaterbrevet är ett lidelsefullt försvar för detta beslut. Samtidigt anknyter paulusbreven till den gammaltestamentliga läran att omskärelsen är en symbol för tro och lydnad. När de kristna genom dopet fått ett rätt gudsförhållande är de omskurna i en djupare mening, ”i hjärtat” (Rom 2:28-29; Kol 2:11).