hjärta - Bibel 2000

hjärta Kroppsorgan får i de bibliska språken ofta representera tankar och känslor (▶Själ). Hjärtat uppfattas som bärare av personens innersta kärna och även av en rad enskilda själsliga funktioner. Detta framträder i en mängd talesätt. En del av dem har motsvarigheter i vårt nutida språk. Andra är främmande för oss, främst därför att vi förknippar hjärtat med varma känslor. Enkelt uttryckt tänker man enligt vårt språkbruk med hjärnan och känner med hjärtat, medan bibelns språk flyttar ner aktiviteterna, så att man tänker med hjärtat och känner med inälvorna. Hjärtat står alltså oftast för intellektuella eller moraliska funktioner: tanke, minne, vilja, planer, beslut. Det är det organ som man förstår och tänker med (5 Mos 29:4; Syr 17:6). När grundtexten säger att någon är utan hjärta, är han inte utan känslor utan vettlös eller dum (Ords 6:32; Jer 5:21). Den som har hjärta är inte medlidsam utan klok (Job 34:10, 34). Att säga i sitt hjärta är att tänka, att skriva på hjärtats tavlor är att lägga på minnet (Ps 14:1; jfr Ords 3:3; Matt 9:4 med par.). När hjärtat är hårt har viljan blockerats, så att personen är obeveklig (2 Mos 7:13, 14; jfr Hes 2:4). På somliga ställen kopplas hjärtat, liksom i äldre svenska, till modet (Syr 22:16-18).

Även när ordet betecknar hela personligheten kan det vara lämpligt att inte återge det ordagrant. Att ha ett vist eller rent hjärta är lika med att vara vis eller sveklös. Att hjärtat gläder sig är detsamma som att människan gör det. Men uttryckssättet betonar ofta människans dolda innersida och dess förhållande till Gud, t.ex. när hon sägs göra något av hela sitt hjärta, dvs. uppriktigt och samvetsgrant (5 Mos 6:5; Matt 22:37 med par.). Herren ser in i hjärtat, dvs. han genomskådar människan fullständigt och läser hennes tankar (1 Sam 16:7). Hjärtat beskrivs som källan till det onda som han avslöjar (Matt 5:28; 15:19). Andra inälvor kan ges samma symboliska betydelse, särskilt njurarna (t.ex. Jer 17:10; Upp 2:23). Bildspråket får ibland en djärv tillspetsning genom att hjärtat personifieras. Att det ▶omskärs betyder att människans sinnelag förändras i grunden (5 Mos 30:6; Jer 4:4; Rom 2:29). Hjärtats öga (Syr 17:8) är den religiösa uppfattningsförmågan, människans ”inre öga” (Ef 1:18). När hjärtat lyssnar (Bar 2:31) är människan lyhörd för Guds tilltal.

Det är inte lämpligt eller ens möjligt att översätta ordet för hjärta bokstavligt varje gång det förekommer i grundtexten. Återgivningen varierar både inom och mellan olika bibelöversättningar. Den föreliggande använder ofta friare formuleringar, som skall förebygga missförstånd och göra sakinnehållet begripligt. Grundtextens bokstavliga uttryckssätt har dock bibehållits på många ställen där det överensstämmer med nutida språkbruk, är särskilt verkningsfullt ur stilistisk synpunkt eller fungerar som ett ofrånkomligt inslag i religiöst fackspråk.