hednafolk / hedning - Bibel 2000

hednafolk, hedning Det svenska ordet hedning (liksom dess latinska motsvarighet pagánus) betydde från början ”ödemarksbo” eller ”lantbo” och hade en negativ biton (”ohyfsad person”). I kristet språkbruk har det utvecklats till en nedsättande beteckning för dem som saknar biblisk gudstro. Ett par uttryck i hebreiskan har ibland en liknande innebörd och kan då översättas med ”hedningarna”: ▶folken (Ps 79:1; Hes 28:7) och ”de oomskurna” (1 Sam 14:6; 31:4; 1 Krön 10:4). Detsamma gäller om grekiskans ord för främmande folk. ”Hedningarna” beskrivs ofta som fientliga och grymma (Hes 28:7; Matt 20:19; Luk 21:24), mera sällan som kulturellt underlägsna. Ordet ▶greker kan i NT få samma innebörd som vårt ”hedningar”, fast det också betecknar bildade människor.

När kristna kallas hedningar (Rom 11:13) menas att de var hednakristna, dvs. födda som icke-judar. Termen kan användas både i nyktra konstateranden av deras grupptillhörighet och i beskrivningar av deras utsatta tillstånd före omvändelsen (jfr 1 Kor 12:2; Ef 2:11-12; 3:1).