levit / levitisk - Bibel 2000

levit, levitisk En levit är i ordets vidaste mening en medlem av Levis stam, dvs. en avkomling till Jakobs son Levi. Levitisk kallas en person (i regel en präst), släkt eller familj som tillhör stammen. Oftast betecknar dock ordet ”levit” en underordnad medhjälpare till prästerna. Enligt de traditioner som då finns i bakgrunden hade Mose lagt ansvaret för gudstjänsten på de manliga medlemmarna av Levis stam, som han själv tillhörde (4 Mos 3:5-13). De som härstammade från hans bror Aron skulle vara präster och förrätta offren. De övriga fick underordnade uppgifter och skulle bl.a. svara för vården av helgedomen och dess heliga föremål. Berättelsen om Korachs uppror inskärper att denna ordning inte fick ändras (4 Mos 16:8-11). Enligt 1 Krön 23:24-32 såg David till att den skulle gälla även i Jerusalem.

I texter om landets fördelning betonas flera gånger att leviterna inte fick någon egen jord: Herren är deras ▶egendom.

De källor där åtskillnaden mellan präster och leviter framträder tydligt är sena: ▶Moseböckernas s.k. prästerliga traditionsskikt, det kronistiska historieverket (▶Berättande skrifter) och slutet av Hesekiels bok (Hes 40:1-48:35). Hos Hesekiel framställs uppdelningen som ett slags degradering av leviterna, tydligen nyinförd. Den motiveras med att de hade ägnat sig åt avgudadyrkan, alla utom ”de levitiska prästerna av Sadoks släkt” (Hes 44:10-16).

I äldre texter är gränsen mellan präster och leviter oklar. Ett hebreiskt uttryck som i somliga sammanhang måste betyda ”prästerna och leviterna” har på andra ställen innebörden ”de levitiska prästerna”. I ett fall ser detta ut att vara liktydigt med ”hela Levis stam” (5 Mos 18:1). Leviter tycks ha tjänstgjort vid de helgedomar utanför Jerusalem som avskaffades vid slutet av 600-talet f.Kr. (Dom 17:12; jfr 5 Mos 18:6-8). Sannolikt har också personer med annan härstamning kunnat fungera som präster i det äldsta Israel (Dom 17:5; 2 Sam 8:18). Detta gäller enligt många forskare bl.a. Davids präst Sadok (2 Sam 8:17), som kan ha tillhört Jerusalems förisraelitiska befolkning men i senare tradition identifieras med en av Arons ättlingar (1 Krön 6:50-53; 27:17; jfr Hes 40:46; 43:19).

Leviternas äldsta historia ter sig mot denna bakgrund dunkel, trots många rekonstruktionsförsök. Det har bl.a. antagits att de ursprungligen var ett yrkesförbund av kringvandrande präster. Genom en namnlikhet skulle gruppen ha förväxlats med den egentliga Levis stam, som var mera krigisk (1 Mos 49:5-7).

I bibeln förekommer också andra slag av tempelpersonal. Esras bok nämner sångare, dörrvaktare och tempeltjänare vid sidan av leviterna (Esr 2:40-54), dessutom ”ättlingar till Salomos slavar” (Esr 2:55-57). Tydligen har icke-israeliter använts för somliga uppgifter; enligt 4 Mos 31:47 kunde krigsfångar ställas till leviternas förfogande. Hesekiel (Hes 44:6-9) vänder sig mot en sådan ordning. Enligt 1 Krön 25:1-26:32 tillhörde sångarna och dörrvaktarna levitiska familjer. Man har alltså med växande stränghet renodlat principen att endast Levis stam fick befatta sig med heliga ting.

I Tillägg till GT och NT nämns leviterna sällan. När det sker utgår texten i regel från deras roll som underordnad tempelpersonal (t.ex. Tob 1:7; Luk 10:32). En gång talas om ”leviternas prästämbete” i den meningen att GT:s präster tillhörde Levis stam (Heb 7:11; jfr Est Gr 6:11).