värld / världslig - Bibel 2000

värld, världslig Ordet ”värld” är sällan svårförståeligt i GT. Uttryck som ”hela världen” och ”världens ände” används för att ange vidden av Guds makt. I bakgrunden finns den dåtida världsbilden. Jorden tänktes som en rund skiva, vilande på pelare i ett ofantligt omgivande hav. Däröver välvde sig himlens kupa, ovanför vilken Gud hade sin tron. Det gamla Israel delade alltså med många andra folk den självklara känslan att världen eller jorden var klart avgränsad och att man själv befann sig i dess centrum (jfr uttrycket ”världens navel”, Hes 38:12). Religiöst avgörande blev emellertid tanken att världen tillhör Herren och att han är dess rättmätige härskare (Ps 24:1).

I NT råder större oklarhet, på grund av förändringar som inte gäller den fysiska världsbilden utan den religiösa. Det svenska ordet värld motsvarar flera olika ord i NT:s grundtext. Ett av dem, oikouméne, betecknar den bebodda eller civiliserade världen. Det kan användas om hela mänskligheten (Matt 24:14), men ibland åsyftas det romerska imperiet eller andra avgränsade kulturkretsar (t.ex. Luk 2:1; Apg 17:6). Ordet ▶skapelse, ktísis, kan också återges med ”världen” (t.ex. Heb 9:11). Båda dessa uttryck kan utan svårighet anknytas till gammaltestamentligt tänkesätt.

Ett annat ord, aión, syftar däremot i första hand på tidsåldrar som världsförloppet enligt ▶apokalyptikens tänkesätt kan indelas i. Därmed uppstår en skillnad mellan den nuvarande tillvaron, ”denna världen”, och den som vidtar efter Guds dom på den sista dagen, ”den kommande världen”. Begreppen ”tid” och ”värld” har därmed kommit i närheten av varandra.

Den nuvarande världen eller tidsåldern är enligt NT i huvudsak fördärvad. Den är full av onda människor, som de kristna inte får anpassa sig efter (Rom 12:2), och den behärskas av onda ▶makter. Djävulen kan därför kallas ”(denna) världens härskare” (Joh 12:31; 14:30 ; jfr 1 Joh 5:19). I detta sammanhang används ofta grekernas vanliga ord för ”värld”. Detta ord, kósmos, hade i grekiskan en god klang och antydde att världen präglas av skön och meningsfull ordning. I NT fasthålls också tanken att den från början är Guds goda skapelse, som Gud ännu älskar och vill rädda genom Kristus. Trots detta kan kósmos beteckna den del av tillvaron som är skild från Gud och fientlig mot honom (t.ex. Joh 15:18-19; 1 Kor 11:32; Gal 4:3). Ordet blir då jämförligt med andra beteckningar för det som är ont och fördärvat, t.ex. ▶köttet. Även det sistnämnda ordet kan därför ibland återges med ”världen” eller ”världslig” (t.ex. 2 Kor 10:1-3).