kött / köttslig - Bibel 2000

kött, köttslig I gammaltestamentlig hebreiska kan människor och djur sammanfattande kallas ”allt kött”: det levande är en och samma materia, som uppträder i skiftande former. Ordet ”kött” (basár) används också om den enskilda människans kropp, särskilt i sammanhang som betonar villkoren för det kroppsliga livet: förgänglighet och sårbarhet. Sexualitetens centrala roll i den biologiska tillvaron betonas genom att ”köttet” i vissa fall betecknar könsorganen. Dessa egenheter hos grundtexten framträder oftast inte i föreliggande översättning, som väljer nutidens naturliga uttryck för vad som menas (t.ex. ”Människan” i stället för ”Allt kött” i Jes 40:6). Grundtextens ”kött” återges endast när det kan byggas in i vändningar med hemortsrätt i nutidssvenskan, t.ex. ”ditt eget kött och blod” för ”dina barn” (Jes 39:7) eller ”vara av samma kött och blod” för ”vara släkt” (1 Krön 11:1).

NT har övertagit det hebreiska uttryckssättet både i direkta citat från GT och i sitt eget språkbruk. I detta nya sammanhang måste det oftare redovisas ordagrant, eftersom det används för att förmedla särpräglade religiösa tankar, samtidigt som det i sin nya språkliga omgivning måste ha gjort ett lika avvikande intryck som i nutidssvenskan.

Ordet ”kött” (på grekiska sarx) och därmed förbundna uttryckssätt kan i NT liksom i GT avse människan i allmänhet, kroppen och den kroppsliga tillvaron, mänsklig svaghet, kroppsligt lidande, fysisk släktskap och sexuella förhållanden. NT betonar dock starkare det syndiga och gudsfientliga i människans naturliga läggning. Detta gäller i synnerhet Paulus. ”Köttet” betecknar i hans brev inte bara det kroppsliga utan främst det förvända och själviska hos människan. Före omvändelsen är hon ”köttslig”; hon är kvar i ”köttet”, dvs. i sin onda natur. Det onda hos henne kan också kallas ”den gamla människan” och ”den syndiga kroppen”. Tanken att människans tidigare liv avslutas med dopets symboliska död blandas här med föreställningen om en väldig organism av ondska, i vilken alla människor är infogade sedan Adams syndafall. Detta onda ställs i motsats till det av Gud givna sinnelaget i en kristen människas ▶ande. Paulus anknyter här till en judisk lära, enligt vilken människan styrs av en ”ond drift” till ohämmad självhävdelse och en ”god drift” till osjälviskhet och gudshängivenhet.

Grundtextens svårtillgängliga uttryckssätt har bibehållits i översättningen, när tankegångar av denna art är oupplösligt förbundna med det och inte kan fångas med lättfattliga ersättningsord. Detta gäller särskilt då Paulus diskuterar motsatsparet ”kött” och ”ande” (Rom 8:3-12; Gal 5:13-24). I övrigt används liksom i GT olika omskrivningar alltefter sammanhanget, t.ex. ”människan” (1 Pet 1:24), ”mänsklig” (Rom 6:19), ”kroppen” (Jud 1:8), ”kroppslig” (Gal 4:14), ”jordisk” (Rom 13:14), ”världslig” (1 Kor 1:26), ”naturens ordning” (Gal 4:23), ”något yttre” (Fil 3:3). ▶Oandlig.