talmystik / talsymbolik - Bibel 2000

talmystik, talsymbolik, tal Det har ofta antagits att chiffrerade budskap döljs i olika bibeltexter. Tanken har omhuldats bland utläggare av vitt skilda slag, från gångna tiders mystiker till nutida bibelforskare. Svårförståeliga sifferuppgifter i bibeln har väckt intresse, men man har också letat efter dolda numeriska system. Det är tänkbart att bibliska författare eller bearbetare medvetet har tillämpat för oss otydliga beräkningssätt i större eller mindre textpartier. Men det är svårt eller omöjligt att avgöra om och när så verkligen har skett. De mönster som går att ta fram är förvirrande många. Godtyckliga inläsningar kan knappast skiljas från rekonstruktioner av faktiskt avsedda budskap.

Många av bibelns siffror är säkerligen avrundade eller hör till stående talesätt. De vill ge en ungefärlig föreställning om t.ex. ett litet antal (”tre eller fyra”, Jer 36:23), en kraftig stegring (”sjufalt”, 3 Mos 26:18) eller en oöverskådlig mängd (”tio tusen”, 1 Sam 18:7). Bruket av tal kan vara en stilfigur. I ▶vishetsskrifterna finns en form av ordspråk, känd även från Israels omvärld, som räknar upp ett bestämt antal likartade fenomen, t.ex. tre, sex eller nio. Antalet anges i början och förses ofta med ett tillägg (”Tre ting …, fyra”); se t.ex. Ords 6:16-19; 30:15-16, 18-19, 21-31; Syr 25:1-2. Det sista ledet får ibland särskild tonvikt (Syr 25:7-11).

De fria talesätten kan inte skiljas skarpt från sifferuppgifter som är avsedda att tolkas bokstavligt. Det återkommande uttrycket ”två eller tre” kan t.ex. i olika sammanhang tänkas betyda ”några få”, ”minst två” eller ”högst tre” (jfr Matt 18:20; 5 Mos 17:6; 1 Kor 14:27). Men i många texter förekommer mycket mer detaljerade siffror. De gäller t.ex. människor som mönstras (4 Mos 1:1-3:51), byggnaders dimensioner (Hes 40:1-43:27) och tidsavsnitt i historien eller i en profetisk framtid (Jer 25:11-12; Dan 9:2, 24). Sådana uppgifter är ofta svårförenliga med förhållanden som kan iakttas på vanligt sätt, ibland också motsägelsefulla. Det är då tänkbart att författarna har rört sig i en konstruerad siffervärld med symboliska undertoner. Men även en sådan föreställningsvärld är av ovan angivna skäl svår att återskapa. Säkert är bara att somliga tal har omhuldats och tillmätts särskild betydelse både av bibliska författare och i deras omvärld.

Tretalet förekommer bl.a. i grupperingar av gudar hos det gamla Israels grannfolk. Tydligen har det ansetts heligt och satts i samband med den himmelska världen. Talet fyra hör samman med väderstrecken (Hes 37:9; Matt 24:31) och kan alltså symbolisera hela tillvaron. När uppmärksamheten väl fästs vid sådana tal kunde deras symboliska laddning överföras till andra genom addition eller multiplikation. Detta är en förklaring till att talen ▶sju (3+4) och ▶tolv (3×4) har fått en särskild helgd och förknippats med helhetens begrepp. Samma sak gäller en rad andra tal som återkommer i viktiga sammanhang, t.ex. tio (3+7, om budorden), fyrtio (4×10, om betydelsefulla tidsperioder; ▶Dag), sjuttio (7×10, om jordens folk; jfr Luk 10:1 med not) och etthundrafyrtiofyra tusen (12×12×1 000, om de frälsta i den himmelska världen, Upp 7:4; 14:1).

Eftersom helighet och farlighet är besläktade begrepp kan heliga tal också bli olyckstal. Exempel på detta ger bruket av sjutalet i Israels omvärld. Ondska och ofullkomlighet symboliseras annars av tal som så att säga står i skuggan av de heliga. Olyckstider kan t.ex. mätas i tre och ett halvt tidsmått (dvs. hälften av sju, Dan 7:25; Luk 4:25). Talet sex blir ett olyckstal då det uppfattas som en ofullbordad form av sjutalet.

Detta slags talsymbolik har i bibelns utläggningstradition byggts ut genom kombinationer av olika texter, av antalsuppgifter som indirekt kunnat läsas fram i bibeln och av föreställningar i omgivningens tankevärld. Så har man t.ex. kommit fram till att de fem männen i Joh 4:18 representerar samariernas avgudar och att de 153 fiskarna i Joh 21:11 symboliserar jordens folk (enligt en fornkyrklig uppgift skulle talet motsvara antalet då kända fiskarter). Sådana tolkningar är mycket osäkra; man kan i regel förklara den förmodade symboliska innebörden hos ett tal på en rad olika sätt.

Ett beräkningssätt som har tillämpats intensivt i bibelns tolkningshistoria, bl.a. av judiska mystiker, utgår från att varje bokstav i alfabetet har ett talvärde. Bokstäverna i ett ord eller ett namn kan då läsas som siffror, och siffrornas summa blir ordets eller namnets tal. Förfaringssättet är känt även från bibelns omvärld, men det råder stor osäkerhet om när och på vilka sätt det har tillämpats. Bara i ett fall kan det sägas med stor sannolikhet att den bibliske författaren själv bör ha tänkt sig en sådan beräkning, nämligen i fråga om ”odjurets tal” (Upp 13:17). Ett annat beräkningssätt, också vanligt i äldre talmystik men osäkert i sin tillämpning på bibeltexter, går ut på att summera en heltalsserie. Talet 666 utgör t.ex. summan av heltalen från 1 till 36 och har alltså på flera sätt att göra med det onda sextalet.