stund - Bibel 2000

stund På flera ställen i NT används detta ord på ett särpräglat sätt. Uttryckssättet förmedlar då en urkristna tron, med bakgrund i GT och särskilt i ▶apokalyptiken, att Gud förutser och styr världens förlopp. Både folkslag och enskilda människor har en fastställd tid under vilken de lever och verkar. En människas ”tid” eller ”stund” är den av Gud bestämda tiden för hennes insats i världen; se t.ex. Luk 21:24 om hedningarna; 22:53 om Jesu fiender; Apg 17:26 om folken; 2 Thess 2:6 om Antikrist. Samma uttryck kan användas om prövningar eller hemsökelser (jfr Hes 22:3). Förlossningen är t.ex. en kvinnas svåra stund, ”hennes stund” (Joh 16:21).

”Stunden” utan bestämningar kan syfta på världens slut (t.ex. Upp 1:3), dvs. den stund då Gud visar sin makt, ”stunden för hans dom” (Upp 14:7), den stund han ”har fastställt” (Apg 1:7; ▶Dag). I Johannesevangeliet används uttrycket, omväxlande med ”min stund” och ”hans stund”, om höjdpunkten av Jesu framträdande i världen; se t.ex. 12:27; 17:1; jfr Matt 26:18. Det syftar då på hans lidande och död, som för evangelisten är oupplösligt förbundna med hans seger och upphöjelse.