skriftlärd - Bibel 2000

skriftlärd , laglärare, laglärd NT:s uppgifter om de skriftlärda hänför sig till ett förstadium av den ▶rabbinska judendomen, i vars fullt utvecklade form de skriftlärda eller rabbinerna var personer som efter lång utbildning i äldre traditioner blivit auktoriserade att själva uttala sig i lagtolkningsfrågor. Sin juridisk-religiösa verksamhet bedrev de utan ersättning. Den skriftlärde måste skaffa sig sitt uppehälle genom något annat yrke (jfr Apg 18:3 med not) men åtnjöt samtidigt högt anseende för sin lärdom. Man vet inte hur noga den religiösa yrkesrollen hade fastlagts i nytestamentlig tid, men dess senare former byggde utan tvivel på en lång tids utveckling av skriftstudiet. Esra är skriftlärdomens traditionella portalgestalt (Esr 7:6, 10-11). Skriftlärda nämns också i Tillägg till GT (1 Mack 7:12; 2 Mack 6:18; jfr 14:37-38). Jesus Syrak, som själv torde ha tillhört deras krets, beskriver i sak deras verksamhet (38:24-39:11) och nämner även (51:23) ”lärdomens hus”, vilket i senare tid var beteckningen för rabbinernas studielokaler.

I evangelierna och Apostlagärningarna nämns de skriftlärda, även kallade laglärda, ofta tillsammans med ▶fariseerna. De båda begreppen bör dock hållas isär. Skriftlärd var den som hade en bestämd kompetens, medan en farisé tillhörde ett religiöst parti och arbetade för dess åsikter. I praktiken kan de båda grupperna till stor del ha sammanfallit, och sannolikt fick fariseernas uppfattningar ett ökat inflytande på den judiska skriftlärdomen efter templets förstöring. Liksom i fråga om fariseerna betonar NT starkt de skriftlärdas motsättning till Jesus. Samtidigt har deras tänkesätt delvis förts vidare inom urkristendomen. I Matteusevangeliet antyds att även kristna kunde kallas skriftlärda (13:52; 23:34).