rabbinsk judendom - Bibel 2000

rabbinsk judendom Så kallas den fullt utvecklade form av judisk religion, skrifttolkning och lagstiftning som växte fram sedan det andra templet i Jerusalem hade förstörts 70 e.Kr. Namnet syftar på att det var rabbiner, dvs. skriftlärda eller lagtolkare (▶Rabbi), som genom samvetsgrann systematisering och bearbetning av äldre traditioner skapade fasta riktlinjer för framtidens judendom. Deras verk finns samlat i en omfattande litteratur, vars mest kända beståndsdelar är Mishna, som skrevs ner omkring 200 e.Kr., och Gemara, en stor kommentar till Mishna som finns i två versioner från omkring 400 resp. 500 e.Kr. Den enhet som bildas av Mishna och Gemara kallas Talmud. Innehållet i dessa traditionssamlingar bevarades i muntlig form innan det skrevs ner och kan belysa förhållanden under tidigare perioder. Många texter i NT och i Tillägg till GT blir mer begripliga mot bakgrund av förhållanden som dokumenteras i rabbinsk litteratur; se t.ex. Tob 1:7 med not.

Rabbinska texter ger detaljerad kunskap om hur den hebreiska bibeln har tolkats i judisk tradition. Arbetet med att i detalj fastställa den traditionella formen av GT:s ▶text utgick från rabbinska kretsar. Deras texttolkning uppvisar samtidigt med detaljtroheten mot textens lydelse en långtgående frihet i uttydningen och tillämpningen av det skrivna.

När uttrycket rabbinsk tradition förekommer i noter som behandlar textkritiska frågor, avser det listor över ett antal ställen i MT där enligt vissa rabbiner den ursprungliga texten av teologiska skäl har ändrats för att undvika anstötliga utsagor. Sådana korrigeringar kallas tiqquné soferím ”(de) skriftlärdas förbättringar”. Listorna varierar sinsemellan, och man kan inte utgå från att texten verkligen blivit ändrad på alla uppräknade ställen. Men i några fall framgår det även av andra textvittnen att MT:s lydelse är resultatet av en sådan ”skriftlärd förbättring” och att det är möjligt att återställa en ursprungligare formulering (se t.ex. 1 Sam 3:13). Även om alla uppgifter i dessa traditioner inte är tillförlitliga vittnar sådana listor redan genom sin förekomst om att rabbinerna var klara över att bibeltexterna ibland undergått ideologiskt motiverade ändringar.