själ - Bibel 2000

själ För de gamla israeliterna fanns ingen tydlig gränslinje mellan kropp och själ. Människan utgjorde en enda levande enhet. Det hebreiska ord som traditionellt återgetts ”själ” (néfesh) har att göra med biologiska funktioner som skiljer levande materia från död.

Ordet betydde ursprungligen hals, i överförd mening aptit, glupskhet och åtrå. Luftstrupens och halspulsåderns samband med andning och liv gjorde ordet lämpat att beteckna livet över huvud (t.ex. 1 Mos 19:17; 5 Mos 24:6). Det kunde sedan stå för människan själv som levande varelse. I betydelsen ”levande väsen” används det även om djur (1 Mos 9:10-16); i speciella sammanhang kan det t.o.m. syfta på döda kroppar (3 Mos 22:4). Ordet fungerar i antalsräkningar som vårt ”person” (t.ex. 2 Mos 12:4). Det används i lagtexter om den person som omfattas av en bestämmelse: ”någon” eller ”den som” (3 Mos 5:2; 4 Mos 15:28). ”Min néfesh” eller ”hans néfesh” betyder ofta detsamma som ”jag” eller ”han” (t.ex. 1 Mos 12:13; Ps 103:1).

Alla bibelöversättningar använder i många sådana fall andra ord än ”själ”, medan man ibland behåller det ordet i religiösa sammanhang. Uttrycket ”lyfta upp sin néfesh (dvs. åtrå)” betyder hoppas, längta eller behöva och återges allmänt så t.ex. i 5 Mos 24:15. Traditionellt har ordagrannare återgivningar använts på andra ställen, t.ex. i Ps 25:1. Den föreliggande översättningen söker mera konsekvent använda naturliga nutida uttryck, som fångar den verkliga innebörden. Ordet ”själ” är därför mer sällsynt här än i många äldre översättningar. Det har dock använts på vissa ställen där det har stilistisk betydelse (t.ex. Ps 42:6, 7, 12; 2 Kung 23:3, 25).

Det vanliga grekiska ordet för ”själ” (psyché) fungerar delvis på samma sätt i NT. Det kan betyda ”liv” (Matt 10:39) eller motsvara svenskans ”själv” som beteckning för hela personligheten (Luk 12:19; jfr Luk 1:46). Själen skiljs inte alltid tydligt från ▶anden. Ordet psyché kan användas om det kristna livets centrum (3 Joh 1:2) och om rättfärdiga dödas andar (Upp 6:9). Det finns emellertid en tendens i NT att låta det beteckna den biologiska livsfunktionen eller det naturliga, jordiska medvetandet i motsats till de kristnas förnyade ande. Den som blott styrs av sin ”själ” i denna mening kallas ▶oandlig.