menighet - Bibel 2000

menighet Det hebreiska ord (edá) som vanligen återges med ”menighet” är en specialterm. Med undantag för några få fall betecknar det Israels folk, betraktat som religiös och rättsvårdande enhet. Det används med förkärlek inom det s.k. prästerliga traditionsskiktet i ▶Moseböckerna. Till sin användning och innebörd påminner det om ▶församling (qahál). De båda orden kan sättas samman till uttryck som ”den församlade menigheten” (2 Mos 12:6; 4 Mos 14:5). Ordet menighet används ofta när folket utövar domsrätt eller bevittnar legala handlingar (3 Mos 24:14; 4 Mos 35:12; Jos 20:6), ibland med avseende på lokala förhållanden (Ords 5:14). När en grupp av trotsiga upprorsmän kallas menighet (4 Mos 16:5, 16, 40; 27:3) skall ordvalet betona att de gjort anspråk på den riktiga menighetens rättigheter och auktoritet.