kläder - Bibel 2000

kläder I GT beskrivs vitt skilda slag av dräkter, även sällsynta och speciella som t.ex. kungliga och prästerliga skrudar (Est 8:15; 2 Mos 28) eller kvinnlig lyxutstyrsel (Jes 3:18-24). Ibland är det svårt att få en tydlig bild av de plagg som nämns, därför att de beskrivs med för oss oklara ord (se t.ex. 1 Mos 37:3 med not). Klädskicket i israeliternas omvärld varierade också avsevärt, som framgår av bl.a. egyptiska och assyriska bilder. De bibliska texterna siktar inte alltid till precisa beskrivningar. I NT används t.ex. ett allmänt ord för klädesplagg både om den finaste dräkten i ett förmöget hus (Luk 15:22), om de skriftlärdas vida mantlar (Mark 12:38) och om de saligas dräkter (Upp 6:11; 7:9-11). Men trots alla otydligheter och variationer kan några basplagg sägas känneteckna den bibliska världens vanliga klädedräkt.

Gördeln eller höftskynket var det innersta underplagget och kan därför användas som symbol för intim samhörighet (Jer 13:11). Över den bars en lätt rock eller långskjorta, gärna av linne (Dom 14:12; Ords 31:24). Den hölls ihop av ett bälte där redskap kunde fästas och pengar stoppas in (Mark 6:8). När man behövde röra sig fritt kunde man ”fästa upp sina kläder” (t.ex. 1 Kung 18:46; 1 Mack 3:58; Luk 17:8), dvs. vika upp skjortans hindersamma nederdel innanför bältet. I Luk 12:35 görs detta till en bild för andlig beredskap. Manteln, ett stort tygstycke som sveptes kring kroppen som ytterplagg, nämns ofta och hade mångsidig användning. Den skyddade mot köld, särskilt om materialet var ylle (Ords 31:21; Hes 27:24), och användes även som täcke att svepa in sig och sova i. För fattiga var den en livsnödvändig tillgång (2 Mos 22:26). Mantelns veck och flikar utnyttjades till förvaring (Hes 5:3; Hagg 2:13). Den kunde också draperas kring huvudet, till skydd mot vädret eller för att gömma delar av ansiktet, vilket markerade underdånighet och blygsel (1 Kung 19:13). Uttrycket ”dölja sitt skägg” (3 Mos 13:45; Mik 3:7) syftar på detta. På fötterna bar man i regel enkla sulor med remmar. Skorna eller sandalerna kan därför symbolisera ett obetydligt värde (Am 2:6; 8:6; Syr 46:19). I nytestamentliga texter förutsätts att en välbeställd person fick hjälp av sina slavar med att ta av och på dem (Matt 3:11 med par.).

Basplaggen kunde varieras och kombineras på många sätt. En dyrbar dräkt omfattade flera skjortor och mantlar av olika slag. I fattigdom eller självvald askes inskränktes klädseln till bara ett par plagg, skjorta eller mantel och höftskynke eller bälte (2 Kung 1:8; jfr Matt 3:4; Mark 6:9). Att män och kvinnor hade olika kläder framgår bl.a. av 5 Mos 22:5, men skillnaden var förmodligen begränsad till snitt och färg hos basplaggen. Slöjor nämns i flera texter (t.ex. 1 Mos 24:65; Höga v 4:1; Hes 16:10; Till Dan 1:32), däremot förekommer ingen allmän regel om att kvinnor skulle vara beslöjade. Paulus resonemang i 1 Kor 11:3-10 tycks emellertid utgå från att kvinnan måste bära en huvudbonad utanför hemmet.

En dräktdetalj med religiös innebörd föreskrivs i 4 Mos 15:38-39; 5 Mos 22:12: israeliterna skall bära tofsar i mantelns hörn. Denna bestämmelse följdes enligt Matt 23:5 demonstrativt av ▶fariseerna, enligt Matt 9:20; 14:36 med par. också av Jesus (ordet för tofs kan dock på dessa ställen även tolkas som ”kant”). I berättelserna om honom uttrycks även tanken att andlig kraft kan överföras med hjälp av kläder; jfr 2 Kung 2:13-14; Apg 19:12.

Klädseln har ofta symbolisk innebörd. Den markerar bärarens anseende och plats i samhället men förekommer också i religiöst bildspråk. Festkläder står för nåd och ära, som Gud skänker de fromma (Jes 52:1; Sak 3:4). Nya, rena kläder betecknar i Uppenbarelseboken både omvändelsen (22:14) och det nya livet i himlen (7:9; jfr 2 Kor 5:2-4). Smutsiga kläder symboliserar skuld och skam (Jes 64:6; Upp 3:4). Nakenhet kan ha samma bildliga betydelse (Upp 3:18; 16:15). I allmänhet förknippas den med nöd (t.ex. Job 31:19), nederlag och förnedring (t.ex. 2 Sam 10:4-5; Jes 20:1-6; Hab 2:15), liksom fångdräkten är en del av den besegrades vanära (2 Kung 25:29). En tillämpning av detta synsätt var bruket att uttrycka sorg, förtvivlan och förkrosselse genom att avsiktligt vanställa dräkt och utseende. Bl.a. gjorde man revor i skjortan, manteln eller bådadera, ”rev sönder sina kläder” (t.ex. 1 Mos 37:29; 2 Sam 1:2, 11; Esr 9:3). ▶Sorgebruk.