först / förstfödd / förstlingsgåva / förstlingsoffer - Bibel 2000

först, förstfödd, förstlingsgåva, förstlingsoffer Varje första yttring av livets fruktbarhet är enligt gammaltestamentlig tro helig och tillhör Gud. Man skall avstå det första och bästa åt honom innan man själv tar vara på det övriga. Därmed säkras fortsatt fruktbarhet och välsignelse.

Åkerbrukets första produkter offrades bl.a. i form av kärvar och brödkakor (2 Mos 23:19; 34:22; 3 Mos 23:10-21; 4 Mos 15:20-21; 5 Mos 18:4; 26:2-4). Sådana förstlingsoffer eller förstlingsgåvor lämnades vid vårens och höstens skördehögtider. En ”förstlingsoffrets dag” nämns i samband med veckohögtiden (4 Mos 28:26). När det gällde fruktträd fick de tre första årens avkastning inte användas alls, men det fjärde årets skulle ”helgas åt Herren” (3 Mos 19:23-25). Av boskap måste alla förstfödda handjur offras, men åsnor löstes ut med andra djuroffer eftersom de var orena (2 Mos 13:2-15; 22:30; 34:19-20; 4 Mos 18:15). Man skulle också offra fårens första ull. Alla dessa gåvor tillföll prästerna (4 Mos 18:12-18; 5 Mos 18:4; Hes 44:30).

Förstfödda pojkar tillhörde också Herren (2 Mos 22:29). Det kan ha funnits en tid då man offrade dem (jfr Hes 20:25-26; Mik 6:7), men enligt den bibliska lagstiftningen, som strängt fördömer människooffer, löstes de ut med ersättningsoffer (2 Mos 13:13; 34:20). Enligt berättelsen om Samuel (1 Sam 1:21-28) kunde man också ge en pojke åt Herren genom att viga hans liv åt gudstjänsten. På denna princip bygger tanken att ▶leviterna fungerade som lösen för de förstfödda (4 Mos 3:45; 8:14-19).

Den förstföddes särställning gav honom anseende och rättigheter, bl.a. till dubbel lott vid arvskifte (5 Mos 21:15-17). När yngre bröder får försteg framför äldre skildras detta som märkvärdiga undantag från en normal ordning (1 Mos 25:29-34; 48:13-20; 49:3-4; 1 Krön 26:10). I bildligt språk är ”förstfödd” ett ärenamn (5 Mos 33:17). Både Israels folk (2 Mos 4:22; Jer 31:9) och David (Ps 89:28) kallas Herrens förstfödde son.

I NT förekommer en rad bildliga tillämpningar av dessa regler och uttryckssätt. De troende betraktas som en första, helig gåva till Gud från jorden (Jak 1:18; Upp 14:4). Bilden begränsas ibland till att gälla de första kristna inom ett givet område (Rom 16:5; 1 Kor 16:15; i 2 Thess 2:13 är båda tolkningarna möjliga). Kristus själv är den förstfödde bland de kristna (Rom 8:29). Han är den första skörd Gud bärgar ur dödsriket (1 Kor 15:20) och kallas ”den förstfödde från de döda” (Kol 1:18; Upp 1:5). Uttrycket ”den förstfödde i hela skapelsen” anspelar på den förstfödde sonens privilegierade ställning (Kol 1:15). Den heliga anden sägs i Rom 8:23 vara den första gåva Gud ger de kristna. Bilden av förskott på ett ▶arv ligger i detta fall också nära.