arv / arvslott / arvinge - Bibel 2000

arv, arvslott, arvinge, ärva De bibliska språkens ord för arv har en vid betydelse och kan beteckna fast eller rättmätig egendom över huvud taget; översättningen måste därför bli skiftande. Många texter utgår från att egendom har fördelats på flera händer efter erövring i strid (begreppet arv förbinds alltså inte nödvändigtvis med dödsfall). Var och en får då en andel eller en lott; så ofta i texter som handlar om landets fördelning mellan Israels stammar. Hithörande uttryck används ofta bildligt i GT; ▶Egendom. Samma bildspråk har delvis övertagits i NT, men »arvet« blir där främst en bild för den himmelska saligheten. Det kristna livet på jorden uppfattas som ett förstadium till detta tillstånd. Den heliga ▶anden kallas därför en borgen eller en handpenning: den är ett förskott på den kommande saligheten. Andra utformningar av bilden betonar att »arvet« bara tillfaller dem som fått Guds löften och tagit emot dem med tro. Främlingar får inte ärva, men de kristna är Guds barn och har därför rätt till arvet (Rom 8:17; Gal 3:18; Ef 3:6; Jak 2:5).