äldste - Bibel 2000

äldste Denna ordform (med ändelsen -e) används i översättningen när grundtexten talar om män med erkända befogenheter som styresmän och domare, till skillnad från gamla män i allmänhet. Det var vanligt i den antika världen att anförtro rättsskipning och andra viktiga beslut åt församlingar av erfarna män, som förkroppsligade tradition och familjesammanhållning. I lokala grupper av äldste samlades platsens alla familjeöverhuvuden. I rådsförsamlingar som styrde större städer och områden fick vanligen rika och förnäma släkter övertaget. Styrelseformen kunde alltså vara relativt demokratisk men också bli starkt aristokratisk.

GT nämner som en självklar sak att det fanns äldste i Israels grannfolk (1 Mos 50:7; 4 Mos 22:4, 7). I texter om Israels egna förhållanden förekommer lokala äldste, som styr och skipar rätt ”i stadsporten” (5 Mos 22:13-21; Rut 4:1-12). Ofta nämns grupper som styr större distrikt: de äldste i Juda och Jerusalem (t.ex. 2 Kung 23:1); Gileads äldste (Dom 11:5); Israels äldste eller de äldste i Israel (t.ex. 2 Mos 3:16; 2 Sam 3:17; 1 Kung 8:1). Det fanns alltså äldste på olika nivåer. Traditionerna om Mose illustrerar detta. Bland Israels samtliga äldste väljer han ut sjuttio personer, som övertar en del av hans egna uppgifter (4 Mos 11:16-30; jfr 2 Mos 18:13-26; 5 Mos 1:9-15).

Texterna ger ingen entydig bild av de äldstes ställning och funktioner. Ordet står ofta tillsammans med andra beteckningar för domare och styresmän (5 Mos 21:2; Jos 8:33; Jes 3:2, 14; jfr 2 Krön 19:5, 8). Det kan bero på att man hade flera namn för samma funktion, men också på att det fanns andra ledande män än de äldste. Den specialiserade ämbetsförvaltningen under kungatiden bör ha minskat de äldstes inflytande, liksom också kungarnas egen maktutövning. Institutionen bevarades dock som ett inslag av representativ styrelse. Den fick ökad auktoritet efter kungadömets fall men mötte så småningom andra medtävlare, bl.a. i de skriftlärda.

I Tillägg till GT är det institutionaliserade ▶rådet i Jerusalem ett känt begrepp. Skriftgruppen nämner dock även äldste som lokala domare (Judit 7:23). I Till Dan 1:5 glider berättelsen mellan begreppen ”gamla män” och ”äldste”. NT ger en liknande bild. ”De äldste” syftar i evangelierna och i början av Apostlagärningarna oftast på medlemmar i rådet, någon gång snarare på styresmännen i en ▶synagoga (Luk 7:3).

Då urkyrkan till stor del övertog sin organisationsform från judendomen, fick också kristna ledare heta ”äldste” (presbýteroi); någon gång är det oklart om grundtexten syftar på levnadsålder eller ledarställning (1 Pet 5:5; 2 Joh 1:1; 3 Joh 1:1). Urkyrkans äldste uppträder i NT oftast gruppvis, först i Jerusalems kristna rådsförsamling (t.ex. Apg 11:30; 15:2), sedan också på andra orter (Apg 20:17; 1 Tim 4:14). Deras funktion är inte skarpt avgränsad från ▶församlingsledarnas. Genom en senare uppdelning blev de ledare i lokala församlingar, medan församlingsledaren, ”biskopen”, blev deras överordnade. Ur den grekiska beteckningen uppkom det svenska ordet ”präst”.

Bilden av gamla män i en rådsförsamling syftar i Uppenbarelseboken på änglar som omger Guds himmelska tron (t.ex. 4:4). På ett par ställen i NT används samma ord om vördnadsvärda gestalter i judisk tradition. Det har då översatts med ”fäderna” (Matt 15:2 med par.; Heb 11:2).