Bruden berättar en dröm
1Där jag låg på mitt läger om natten,
sökte jag honom som min själ har kär;
jag sökte honom, men fann honom icke.
2”Jag vill stå upp och gå omkring i staden,
på gatorna och på torgen;
jag vill söka honom som min själ har kär.”
Jag sökte honom, men fann honom icke.
3Väktarna mötte mig,
där de gingo omkring i staden.
”Haven I sett honom som min själ har kär?”
4Knappt hade jag kommit förbi dem,
så fann jag honom som min själ har kär.
Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke,
förrän jag hade fört honom in i min moders hus,
in i min fostrarinnas kammare.
—
Bruden talar till Jerusalems döttrar
5Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroen icke kärleken, stören den icke,
förrän den själv så vill.
—
Brudtåget beskrives
6Vem är hon som kommer hitupp från öknen
såsom i stoder av rök,
kringdoftad av myrra och rökelse
och alla slags köpmannakryddor?
7Se, det är Salomos bärstol!
Sextio hjältar omgiva den,
utvalda bland Israels hjältar.
8Alla bära de svärd
och äro väl förfarna i strid.
Var och en har sitt svärd vid sin länd,
till värn mot nattens faror.
9En praktbår är det som konung Salomo
har låtit göra åt sig
av virke från Libanon.
10Dess sidostöd äro gjorda av silver,
ryggstödet av guld,
sätet belagt med purpurrött tyg.
Innantill är den prydd i kärlek
av Jerusalems döttrar.
11I Sions döttrar,
gån ut och skåden
konung Salomo med lust,
skåden kransen som hans moder har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
på hans hjärtefröjds dag.
—