Höga Visan 2

₁”Jag är ett ringa blomster i Saron,

en lilja i dalen.”

₂”Ja, såsom en lilja bland törnen,

så är min älskade bland jungfrur.”

₃”Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,

så är min vän bland ynglingar;

ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,

och söt är dess frukt för min mun.

₄I vinsalen har han fört mig in,

och kärleken är hans baner över mig.

₅Vederkvicken mig med druvkakor,

styrken mig med äpplen;

ty jag är sjuk av kärlek.”

₆Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,

och hans högra omfamnar mig.

₇Jag besvär eder,

I Jerusalems döttrar,

vid gaseller och hindar på marken:

Oroen icke kärleken, stören den icke,

förrän den själv så vill.

₈Hör, där är min vän!

Ja, där kommer han,

springande över bergen,

hoppande fram på höjderna.

₉Lik en gasell är min vän

eller lik en ung hjort.

Se, nu står han där

bakom vår vägg,

han blickar in genom fönstret,

han skådar genom gallret.

₁₀Min vän begynner tala,

han säger till mig:

”Stå upp, min älskade,

du min sköna, och kom hitut.

₁₁Ty se, vintern är förbi,

regntiden är förliden

och har gått sin kos.

₁₂Blommorna visa sig på marken,

tiden har kommit, då vinträden skäras,

och turturduvan låter höra

sin röst i vårt land.

₁₃Fikonträdets frukter begynna att mogna,

vinträden stå redan i blom,

de sprida sin doft.

Stå upp, min älskade, min sköna,

och kom hitut.

₁₄Du min duva i bergsklyftan,

i klippväggens gömsle,

låt mig se ditt ansikte,

låt mig höra din röst;

ty din röst är så ljuv,

och ditt ansikte är så täckt.”

₁₅Fången rävarna åt oss,

de små rävarna,

vingårdarnas fördärvare,

nu då våra vingårdar stå i blom.

₁₆Min vän är min,

och jag är hans,

där han för sin hjord i bet ibland liljor.

₁₇Till dess morgonvinden blåser

och skuggorna fly,

må du ströva omkring,

lik en gasell, min vän,

eller lik en ung hjort,

på de kassiadoftande bergen.