Höga Visan 1

₂Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!

Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

₃Ljuv är doften av dina salvor,

ja, en utgjuten salva är ditt namn;

fördenskull hava tärnorna dig kär.

₄Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig.

Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;

vi vilja fröjdas och vara glada över dig,

vi vilja prisa din kärlek högre än vin;

med rätta har man dig kär.

₅Svart är jag, dock är jag täck,

I Jerusalems döttrar,

lik Kedars hyddor,

lik Salomos tält.

₆Sen icke därpå att jag är så svart,

att solen har bränt mig så.

Min moders söner blevo vreda på mig

och satte mig till vingårdsvakterska;

min egen vingård kunde jag icke vakta.

₇”Säg mig, du som min själ har kär:

Var för du din hjord i bet?

Var låter du den vila om middagen?

Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna

vid dina vänners hjordar.”

₈”Om du icke vet det,

du skönaste bland kvinnor,

så gå blott åstad i hjordens spår,

och för dina killingar i bet

vid herdarnas tält.”

₉”Vid ett sto i Faraos spann

förliknar jag dig, min älskade.

₁₀Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,

din hals med sina pärlerader.

₁₁Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig

med silverkulor på.”

₁₂”Medan konungen håller sin fest,

sprider min nardus sin doft.

₁₃Min vän är för mig ett myrragömme,

som jag bär i min barm.

₁₄Min vän är för mig en klase cyperblommor

från En-Gedis vingårdar.”

₁₅”Vad du är skön, min älskade!

Vad du är skön!

Dina ögon äro duvor.”

₁₆”Vad du är skön, min vän!

Ja, ljuvlig är du,

och grönskande är vårt viloläger.

₁₇Bjälkarna i vår boning äro cedrar,

och cypresser vår väggpanel.”