1Huru höljer icke Herren genom sin vrede
dottern Sion i mörker!
Från himmelen ned till jorden kastade han
Israels härlighet.
Han vårdade sig icke om sin fotapall
på sin vredes dag.
2Utan skonsamhet fördärvade Herren
alla Jakobs boningar;
i sin förgrymmelse bröt han ned
dottern Judas fästen,
ja, han slog dem till jorden, han oskärade
riket och dess furstar.
3I sin vredes glöd högg han av
vart Israels horn;
han höll sin högra hand tillbaka,
när fienden kom.
Jakob förbrände han lik en lågande eld,
som förtär allt runt omkring.
4Han spände sin båge såsom en fiende,
med sin högra hand stod han fram såsom en ovän
och dräpte alla som voro våra ögons lust.
Över dottern Sions hydda utgöt han
sin vrede såsom en eld.
5Herren kom såsom en fiende
och fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
han förstörde dess fästen;
så hopade han över dottern Juda
jämmer på jämmer.
6Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård,
han förstörde sin högtidsplats.
Både högtid och sabbat lät Herren
bliva förgätna i Sion,
och i sin vredes förgrymmelse försköt han
både konung och präst.
7Herren förkastade sitt altare,
han gav sin helgedom till spillo.
Murarna omkring hennes palatser
gav han i fiendernas hand.
De hovo upp rop i Herrens hus
såsom på en högtidsdag.
8Herren hade beslutit att förstöra
dottern Sions murar;
han spände mätsnöret till att fördärva
och drog sin hand ej tillbaka.
Han lät sorg komma över vallar och murar;
förfallna ligga de nu alla.
9Hennes portar sjönko ned i jorden,
han bräckte och krossade hennes bommar.
Hennes konung och furstar leva bland hedningar,
ingen lag finnes mer;
hennes profeter undfå ej heller
någon syn från Herren.
10Dottern Sions äldste sitta där
stumma på jorden,
de hava strött stoft på sina huvuden
och höljt sig i sorgdräkt;
Jerusalems jungfrur
sänka sina huvuden mot jorden.
11Mina ögon äro förtärda av gråt,
mitt innersta är upprört,
min lever är såsom utgjuten på jorden
för dottern mitt folks skada;
ty barn och spenabarn försmäkta
på gatorna i staden.
12De ropa till sina mödrar:
”Var få vi bröd och vin?”
Ty försmäktande ligga de såsom slagna
på gatorna i staden;
ja, de uppgiva sin anda
i sina mödrars famn.
13Vad jämförligt skall jag framlägga för dig,
du dotter Jerusalem?
Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor såsom ett hav;
vem kan hela dig?
14Dina profeters syner
voro falskhet och flärd,
de blottade icke för dig din missgärning,
så att du kunde bliva upprättad;
de utsagor de förkunnade för dig
voro falskhet och förförelse.
15Alla vägfarande slå ihop händerna,
dig till hån;
de vissla och skaka huvudet
åt dottern Jerusalem:
”Är detta den stad som man kallade ’skönhetens fullhet’,
’hela jordens fröjd’?”
16Alla dina fiender spärra upp
munnen emot dig,
de vissla och bita samman tänderna,
de säga: ”Vi hava fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi bidade efter;
nu hava vi upplevat och sett den.”
17Herren har gjort vad han hade beslutit,
han har fullbordat sitt ord,
vad han för länge sedan hade förordnat;
han har brutit ned utan förskoning.
Och han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.
18Deras hjärtan ropa till Herren.
Du dottern Sions mur,
låt dina tårar rinna som en bäck,
både dag och natt;
låt dig icke förtröttas,
unna ditt öga ingen ro.
19Stå upp, ropa högt i natten,
när dess väkter begynna,
utgjut ditt hjärta såsom vatten
inför Herrens ansikte;
lyft upp till honom dina händer
för dina barns liv,
ty de försmäkta av hunger
i alla gators hörn.
20Se, Herre, och akta på
vem du så har hemsökt.
Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt,
barnen som de hava burit i sin famn?
Skall man i Herrens helgedom
dräpa präster och profeter?
21På jorden, ute på gatorna, ligga de,
både unga och gamla;
mina jungfrur och mina unga män
hava fallit för svärd.
Du dräpte på din vredes dag,
du slaktade utan förskoning.
22Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig
förskräckelser ifrån alla sidor;
och på Herrens vredes dag fanns ingen
som blev räddad och slapp undan.
Dem som jag hade burit i min famn och fostrat,
dem förgjorde min fiende.
