Job 38

₂Vem är du som stämplar vishet såsom mörker,

i det du talar så utan insikt?

₃Omgjorda nu såsom ej man dina länder;

jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

₄Var var du, när jag lade jordens grund?

Säg det, om du har ett så stort förstånd.

₅Vem har fastställt hennes mått — du vet ju det?

Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

₆Var fingo hennes pelare sina fästen,

och vem var det som lade hennes hörnsten,

₇medan morgonstjärnorna tillsammans jublade

och alla Guds söner höjde glädjerop?

₈Och vem satte dörrar för havet,

när det föddes och kom ut ur moderlivet,

₉när jag gav det moln till beklädnad

och lät töcken bliva dess linda,

₁₀när jag åt det utstakade min gräns

och satte bom och dörrar därför,

₁₁och sade: ”Härintill skall du komma, men ej vidare,

här skola dina stolta böljor lägga sig”?

₁₂Har du i din tid bjudit dagen att gry

eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

₁₃där den skulle fatta jorden i dess flikar,

så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

₁₄Då ändrar den form såsom leran under signetet,

och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

₁₅då berövas de ogudaktiga sitt ljus,

och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

₁₆Har du stigit ned till havets källor

och vandrat omkring på djupets botten?

₁₇Hava dödens portar avslöjat sig för dig,

ja, såg du dödsskuggans portar?

₁₈Har du överskådat jordens vidder?

Om du känner allt detta, så låt höra.

₁₉Vet du vägen dit varest ljuset bor,

eller platsen där mörkret har sin boning,

₂₀så att du kan hämta dem ut till deras gräns

och finna stigarna som leda till deras hus?

₂₁Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född,

så stort är ju dina dagars antal!

₂₂Har du varit framme vid snöns förrådshus?

Och haglets förrådshus, du såg väl dem

₂₃— de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid,

till stridens och drabbningens dag?

₂₄Vet du vägen dit varest ljuset delar sig,

dit där stormen sprider sig ut över jorden?

₂₅Vem har åt regnflödet öppnat en ränna

och banat en väg för tordönets stråle,

₂₆till att sända regn över länder där ingen bor,

över öknar, där ingen människa finnes,

₂₇till att mätta ödsliga ödemarker

och giva växt åt gräsets brodd?

₂₈Säg om regnet har någon fader,

och vem han är, som födde daggens droppar?

₂₉Ur vilken moders liv är det isen gick fram,

och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

₃₀Se, vattnet tätnar och bliver likt sten,

så ytan sluter sig samman över djupet.

₃₁Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe?

Och förmår du att lossa Orions band?

₃₂Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram,

och som leder Björninnan med hennes ungar?

₃₃Ja, förstår du himmelens lagar,

och ordnar du dess välde över jorden?

₃₄Kan du upphöja din röst till molnen

och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

₃₅Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå,

så att de svara dig: ”Ja, vi äro redo”?

₃₆Vem har lagt vishet i de mörka molnen,

och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

₃₇Vem håller med sin vishet räkning på skyarna?

Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

₃₈medan mullen smälter såsom malm

och jordkokorna klibbas tillhopa?