stötesten - Bibel 2000

stötesten Ordet motsvaras i grundtexten av två olika uttryckssätt, knutna till var sitt substantiv. Det ena (próskomma, Rom 9:32; 14:21) betecknar bokstavligen ett hinder som man stöter emot och snavar över. Det andra (skándalon, 1 Kor 1:23) betyder egentligen ”fälla”; det återges bokstavligt i Upp 2:14. Orden, liksom motsvarande verb, används ofta bildligt om ”förförelser” (Matt 18:7), dvs. om sådant som blir till anstöt, förleder människorna, får deras tro att vackla och kommer dem på fall. På många NT-ställen använder översättningen sådana svenska uttryck, alltefter sammanhangets krav.

De två grekiska orden uppträder tillsammans i Rom 9:33; 1 Pet 2:8. På dessa ställen citeras Jes 8:14, där motsvarande hebreiska ord används om Herren som ett hinder och en fälla för de onda. Tankegången tillämpas i NT på Jesus och sammanförs dessutom med ett par andra GT-ställen, som handlar om en pålitlig ▶hörnsten (Ps 118:22; Jes 28:16). I NT:s symbolvärld jämförs alltså Jesus på två sätt med en sten. Han är en grundsten, som de troende kan bygga på, och en stötesten, över vilken de icke-troende snavar för att slutligen ”stå där med ▶skam” vid den sista domen (1 Pet 2:6).