son - Bibel 2000

son , söner Liksom ett par andra beteckningar för nära anförvanter (fader, broder) har ordet son fler betydelser än den bokstavliga. En politisk vasall kan kallas den överordnade regentens son (2 Kung 16:7). Ordet kan också användas i vänligt tilltal till underordnade (”min son”, t.ex. 1 Sam 4:16; 2 Sam 18:22), särskilt av en lärare till hans elev, så ofta i Ordspråksboken (t.ex. 1:8; jfr 1 Pet 5:13). I den grekiska Jesus Syraks vishet står i stället ”mitt barn” (t.ex. 2:1). Tilltalet ”mina barn” är vanligt i NT (t.ex. Mark 10:24; 1 Joh 2:1), där bilden också kan ges en konkret utläggning (Gal 4:19). Motsvarigheten ”min dotter” finns bl.a. i Matt 9:22.

I hebreiskan används ordet söner ofta om avkomlingarna till ett folks anfader. Uttrycket avser då helt enkelt folket; tanken på ett nära familjesamband hamnar i bakgrunden. Vidare får ”sönerna” enligt dåtidens patriarkaliska språkbruk vanligen inbegripa båda könen, trots att man även på hebreiska kan säga ”söner och döttrar” och ibland gör det (jfr 2 Kor 6:18, där Paulus tillfogar ”och döttrar” i ett GT-citat). ”Israels söner” är alltså liktydigt med ”israeliterna”, och uttrycket återges så i denna översättning.

På likartat sätt kan hebreiskans ”söner” beteckna exemplar av en typ, företrädare för en egenskap eller föremål för ett straff. Ogärningsmän kallas t.ex. i grundtexten ”ondskans söner” (2 Sam 3:34), pilarna ”kogrets söner” (Klag 3:13), den som döms till spöstraff ”slagens son” (5 Mos 25:2), den som förtjänar att dö ”dödens son” (2 Sam 12:5). Detta förekommer även i NT:s grekiska. De som tillhör Guds rike kallas ”rikets söner” (Matt 8:12), gästerna vid ett bröllop ”bröllopssalens söner” (Matt 9:15), personer med häftigt lynne ”åskans söner” (Mark 3:17), en fridsam person ”fridens son” (Luk 10:6), de olydiga ”olydnadens söner” (Ef 2:2). Även här ligger tanken på kön och släktskap långt från den avsedda betydelsen. En omskrivande återgivning är i regel den lämpligaste; en mer ordagrann kan ibland väljas av stilistiska skäl.

Då kungen kallas Guds son (Ps 2:7) och Israel Herrens förstfödde son (2 Mos 4:22) är däremot ordets bildliga bruk nära förknippat med familjerätt och könsroller i bibelns värld. Bara en ordagrann översättning får i sådana fall fram vad som åsyftas: sönernas, och särskilt de förstföddas, privilegierade ställning. Dessa ställen bildar i sin tur en avgörande klangbotten när Jesu plats i tillvaron tolkas med uttrycket ”Guds son” eller ”den förstfödde” (jfr Luk 2:7; Kol 1:15; Heb 1:6). Även i det fallet tillämpas därför en bokstavlig återgivning, som också motsvarar allmänt kristet bruk, fast innebörden i och för sig kan omskrivas t.ex. med hjälp av uttryck som ”gudomlig natur”.

En mellanställning intar några texter i GT som ordagrant talar om ”Guds söner” eller ”gudasöner” (1 Mos 6:2; Job 1:6; 2:1; 38:7; Ps 29:1; 89:7; Dan 3:25). Även här återklingar föreställningar om manliga könsroller i kunglig och krigisk miljö, fast meningen allmänt sett kan återges med att gestalterna har gudomlig natur eller är gudaväsen (▶Ängel). Anspelningar på dessa ställen förekommer i bibelns grekiskspråkiga delar. Det som då förmedlas är föreställningar om upphöjdhet och styrka, så t.ex. när judiska martyrer efter sitt lidande framträder som Guds söner (Vish 5:5) eller när de som håller fred enligt Jesu ord skall kallas så, dvs. förvandlas till ett segerrikt himmelskt tillstånd (Matt 5:9). De jämställs med änglarna i Guds närhet (Luk 20:36). NT:s föreställning om ett väntande arv (”söners rätt”, Rom 8:15; Ef 1:5) ligger nära (Matt 5:5). Likheten med Jesus själv, Sonen, understryks också (jfr Rom 8:29; Heb 2:10-12) - en parallell till bilden av Människosonen och hans efterföljare. Enligt Paulus skall Guds söner, den förhärligade mänskligheten, vid Kristi återkomst framträda tillsammans med honom när den nya skapelsen förverkligas (Rom 8:19-23).

På dessa ställen antyds sålunda en annan föreställningskrets än när de kristna kallas Guds barn. I sistnämnda fall är det fråga om deras ställning i denna världen (Rom 8:16; jfr 1 Joh 3:1). Denna skillnad framträder bäst när respektive uttryck översätts ordagrant: de kristna är redan nu ”Guds barn” men skall en gång bli ”Guds söner”. Framtidsbilden är patriarkaliskt präglad, men den inbegriper kvinnorna på samma sätt som männen är inbegripna när kyrkan skildras som Kristi brud eller dotter Sion. Bilderna vänder sig till ett kollektiv av båda könen men framhäver skilda sidor av dess tillvaro i termer av manligt och kvinnligt.