Sinai / Sinaiberget / Sinaiöknen - Bibel 2000

Sinai, Sinaiberget, Sinaiöknen Sinai(berget) och Horeb är olika namn på det berg där Herren uppenbarade sig för Mose (2 Mos 3) och där han sedan gav honom lagtavlorna och slöt förbund med Israel (2 Mos 19:1-20:26; 5 Mos 5). Platsen nämns också i profeten Elias historia (1 Kung 19:8). Ibland kallas den enbart ”Guds berg” (2 Mos 4:27; 18:5). Med Sinaiöknen avser bibeltexterna en trakt i bergets omedelbara närhet (2 Mos 19:2).

Vilken plats berättelserna syftar på är ovisst. Den tradition som förlägger ”Moses berg” till södra delen av det som nu kallas Sinaihalvön kan inte följas längre tillbaka än till 300-talet e.Kr. Andra lokaliseringar, till halvöns norra del eller till östra sidan av Akabaviken, har av olika forskare ansetts passa bättre till den ena eller andra uppgiften i texterna. Men inget sådant förslag har lett till enighet, och det förblir ovisst vilken färdväg israeliterna tänks följa i bibelns berättelser om ökenvandringen.

I poetiskt språk är Sinai en symbol för Guds uppenbarelse, och Gud kan därför kallas ”Sinais herre” (Dom 5:5; Ps 68:9). Ett par texter av detta slag (5 Mos 33:2; Hab 3:3) nämner samtidigt Seir, Paran och Teman, namn som annars knyts till ▶edomeernas område eller till Negev. Kanske har hela ökenregionen i söder betraktats som hemvist för Sinais Gud, men då snarare i en symbolisk mening än i en strikt geografisk; jfr talet om ett gudaberg ”längst uppe i norr” (Jes 14:13 med not).

Paulus använder i Gal 4:24 Sinai som symbol för den gammaltestamentliga lagen, som enligt hans teologi fullbordas först genom Kristus.