Shekem / shekemiter - Bibel 2000

Shekem, shekemiter Shekem låg knappt 5 mil norr om Jerusalem i närheten av det nuvarande Nablus. Namnet betyder ”skuldra”, i överförd mening ”bergsrygg”, och syftar förmodligen på läget mellan de två bergen Eval och Gerisim (jfr 1 Mos 48:22 med not). Utgrävningar har visat att platsen hade en lång förisraelitisk historia och gamla kulttraditioner. Israeliterna anknöt till denna lokala kult (1 Mos 12:6; Dom 9:4, 46; jfr Dom 8:33), och Shekem blev en religiöst viktig ort för dem. Dess betydelse omvittnas bl.a. i Jos 24 (förbundsslutet under Josua och Josefs begravning) och i 5 Mos 11:29; 27:1-13; jfr Jos 8:30-35. Historiskt svåråtkomliga konflikter med den ursprungliga befolkningen avspeglas i 1 Mos 34, där Shekem blivit personnamn, och Dom 9. Enligt 1 Kung 12 förhandlade man i Shekem om tronföljden efter Salomos död, och efter riksdelningen befästes staden av Nordrikets kung (1 Kung 12:25). Den lokala kulttraditionen levde kvar under kungatiden men drog på sig kritik (Hos 6:9). Platsen förlorade betydelse när ▶Samaria blev huvudstad och hamnade efter dess fall under främmande makters kontroll. I Syr 50:26 kopplas Shekem till samarierna och judarnas konflikter med dem. Den kluvna inställningen till dess historia återklingar i Joh 4 ; jfr not till Joh 4:5.