ptolemeer / ptolemeisk - Bibel 2000

ptolemeer, ptolemeisk Medlemmar av en fursteätt i Egypten under hellenistisk tid, den ptolemeiska dynastin. Stamfadern var en av Alexander den stores generaler, som efter dennes död 323 f.Kr. övertog makten i Egypten och antog kungatiteln år 305. Hans namn Ptolemaios bars också av alla hans manliga efterträdare. Palestina tillhörde under hela 200-talet Egyptens ptolemeiska välde men övertogs år 198 av det ▶seleukidiska grannriket. Trots ytterligare nederlag fortlevde den ptolemeiska dynastin orubbad under 100-talet och dukade under för romarna först 31 f.Kr. Följande medlemmar av ätten nämns direkt eller indirekt i bibeln:

Ptolemaios I Soter (323-282 f.Kr., ”kungen i söder”, Dan 11:5); Ptolemaios II Filadelfos (282-246, med dottern Berenike, Dan 11:6); Ptolemaios III Euergetes (246-222, ”en efterträdare”, Dan 11:7); Ptolemaios V Epifanes (204-180, ”motståndaren”, Dan 11:17); Ptolemaios VI Filometor (180-145, 1 Mack 1:18; 10:51-11:18; 2 Mack 1:10; 9:29); Ptolemaios VIII Euergetes (145-116, 1 Mack 15:16; Syr företal); Ptolemaios IX Soter (116-107, Est Gr 6:11).

Ptolemaios IV Filopator (222-204) uppmärksammas inte i bibeln. Ptolemaios VII Neos Filopator regerade bara en kort tid år 145 och utesluts ibland ur regentlängden; de följande regenterna får då lägre ordningstal. Vilken kung som nämns i Est Gr är inte fullt säkert; även senare medlemmar av dynastin kan komma i fråga.