seleukider / seleukidisk - Bibel 2000

seleukider, seleukidisk Bland de generaler som delade Alexander den stores rike fanns Seleukos I, som erövrade Babylon 312 f.Kr. Han gjorde sig till herre över ett område motsvarande nutidens Iran, Irak och Syrien samt delar av Turkiet. Det välde han grundade kallas efter honom det seleukidiska, dess regenter seleukiderna. Ibland har det kallats Syrien, med antikens fria användning av detta namn. Seleukiderna var länge Främre orientens viktigaste stormakt vid sidan av ▶ptolemeerna och kämpade med dem om Palestina, som de 198 f.Kr. införlivade med sitt välde. På förändringen följde den djupgående kris för det judiska folket som skildras i Mackabeerböckerna och som avspeglas i Daniels bok. Att judarna därvid kunde göra sig självständiga berodde bl.a. på att den seleukidiska dynastin försvagades av inre tronstrider och av romarnas växande inflytande. Den försvann slutgiltigt då Syrien på 60-talet f.Kr. blev en romersk provins. Följande personer regerade under den period som belyses i Tillägg till GT:

Antiochos III den store (223-187 f.Kr.); Seleukos IV Filopator, den föregåendes son (187-175; 2 Mack 3:3; 4:7); Antiochos IV Epifanes, den föregåendes bror (175-164; 1 Mack 1:10-6:16; 2 Mack 4:7-9:29); Antiochos V Eupator, den föregåendes son (164-162; 1 Mack 6:17-7:4; 2 Mack 10:10-14:2); Demetrios I Soter, son till Seleukos IV (162-150; 1 Mack 7:1-10:50; 2 Mack 14); Alexander Balas/Epifanes, uppgav sig vara son till Antiochos V (150-145; 1 Mack 10:1-11:17); Antiochos VI Epifanes, den föregåendes son (145-142; 1 Mack 11:39-13:31); Demetrios II Nikator, son till Demetrios I, konkurrerade om makten med den föregående (145-139 och 129-125; 1 Mack 10:67-14:3); Tryfon, obesläktad med de övriga (142-138; 1 Mack 11:39-15:39); Antiochos VII Sidetes, bror till Demetrios II (139-129; 1 Mack 15:1-16:24).