Moab / moabiter - Bibel 2000

Moab, moabiter, Moabiterna var Israels närmaste grannar i sydost. Deras land Moab låg på högplatån öster om Döda havet. I söder avgränsades det mot ▶Edom av en djup och brant flodravin, i bibeln kallad Sereddalen (4 Mos 21:12; 5 Mos 2:13). Österut, där den odlingsbara marken övergår i öken, finns lämningar efter ett starkt befästningssystem av oviss ålder. I norr var läget oklarare. ▶Arnons djupa floddal var enligt 4 Mos 21:13 Moabs gräns; landets nord-sydliga utsträckning skulle då motsvara Döda havets södra hälft. Men till Moab räknades också högplatån norr om Arnon med dess västra randberg (Avarimbergen, 5 Mos 32:49). Detta nordliga område sträckte sig upp till Jordandalens södra del, där den östra strandzonen kallades Moabs hedar (4 Mos 36:13; jfr 5 Mos 1:5). Det hade enligt bibeln tagits från moabiterna av ▶amoreerna, som i sin tur undanträngdes av israeliterna. Enligt traditionen uppehöll sig Israels folk i området före Moses död (4 Mos 22:1; 5 Mos 34); det gavs därefter åt Rubens stam (Jos 1:12-15; jfr 4 Mos 32:37-38). Till vistelsen i Moabs grannskap förläggs ett par episoder där moabiterna på olika sätt hotar Israels framtid (4 Mos 22:1-24:25; 25:1-5).

Bibeln berättar i fortsättningen om skoningslösa krig med Moab och även med andra folk som gjorde anspråk på området norr om Arnon (jfr not till Jer 49:3). Efter strider under domartiden (Dom 3:12-30) och Saul (1 Sam 14:47) skall moabiterna ha underkuvats fullständigt av David (2 Sam 8:2). Enligt 2 Kung (2 Kung 1:1; 3:4-27) gjorde deras kung Mesha sig självständig vid mitten av 800-talet f.Kr. och avvärjde en israelitisk motaktion. Uppgifterna bekräftas delvis av en ryktbar inskrift (Meshastenen), som dock säger att Mesha helt förintade Israel. Överdrifter i historieskrivningen förekom säkert på ömse sidor. Moabs självständighet upphörde under Assyriens storhetstid. Assyriska inskrifter från 700-600-talen nämner flera annars okända moabitiska kungar och vittnar direkt eller indirekt om deras underkastelse.

I likhet med ▶ammoniterna ansågs moabiterna besläktade med israeliterna genom Abrahams brorson Lot (1 Mos 19:30-38). Meshastenen visar att deras språk var mycket likt israeliternas hebreiska. Somliga bibeltexter utgår från att de båda folken kunde leva samman i fred (Rut; 1 Sam 22:3-4). En religionsblandning låg nära till hands men avskyddes av dem som ville värna den israelitiska trons renhet (1 Kung 11:1, 7, 33). Moabiterna utestängdes till sist helt från Israels religionsgemenskap (5 Mos 23:3; Neh 13:1). Profeternas ord om Moab är vanligen negativa, vare sig de brännmärker brott (Am 2:1) eller utmålar landets olyckor (Jer 48).