Människosonen - Bibel 2000

Människosonen I Dan 7:13-14 uppträder ”en som liknade en människa”. I det föregående avsnittet har olika riken representerats av djur. Efter dessa riken följer ett som företräds av en mänsklig gestalt. Enligt uttydningen i Dan 7:27 motsvarar han ”den Högstes heliga”. Meningen är alltså att ett fritt judiskt rike tack vare Guds ingripande skall framträda efter de främmande stormakternas förtryck. Genom lidande skall den av Gud utvalda återstoden av det judiska folket nå fram till denna upphöjelse. Grundtextens uttryck för människa kan ordagrant återges med ”människoson” (▶Son). Det judiska framtidshoppet i nytestamentlig tid omformade Människosonens symbol till bilden av en kommande frälsargestalt. Andra GT-ställen där uttrycket ”människoson” finns i grundtexten (t.ex. Ps 8:5-6; 80:18; Hes 2:1) har bidragit till bildens utformning.

NT:s grundtext har övertagit uttrycket ”människoson”, som på grekiska får en särpräglad klang. Det förekommer med få undantag (Apg 7:56; Upp 1:13; 14:14) bara i evangelierna, och där i ord av Jesus som ser ut att syfta på honom själv. Den enklaste tolkningen av detta förhållande är att Jesus med denna beteckning ville ge antydningar, i gåtfull form, om den uppgift han visste sig ha. Människosonen skall en gång komma med sin himmelska härlighet (se Dan 7:13-14) och hålla dom (t.ex. Matt 16:27; 25:31-46), men dessförinnan måste han vara en tjänare bland människor, gå igenom lidanden och ge sitt liv för att rädda dem han vänder sig till (Matt 20:28). Den övertagna bilden av Människosonen har sålunda utvecklats vidare och fått drag av Herrens lidande tjänare (Jes 53). Samma intryck ger orden om att Människosonen inte har något ställe där han kan vila sitt huvud (Matt 8:20). Ändå har han makt redan här på jorden att förlåta synder, något som annars är förbehållet Gud (Matt 9:6). Människosonens gestalt sätts i evangelierna alltid i relation till efterföljarna. Dessa är kallade att i likhet med honom tjäna och tillsammans med honom gå genom lidanden och död (Matt 16:24-28).

På grund av begreppets flertydighet - det kan förstås som ”människan” i allmänhet, som en omskrivning av pronominet ”jag” och som en frälsargestalt - har evangeliernas ord om Människosonen redan i urkristen tid varit föremål för olikartade tolkningar. På samma gång har de gett impulser till det tänkande om Kristus som framträder redan i NT.