Libanon - Bibel 2000

Libanon Namnet betyder ”det vita (berget)”, med syftning på höga, snötäckta toppar. Det betecknar i första hand en ca 17 mil lång bergsrygg, som upptar en stor del av den efter berget uppkallade nutida staten Libanon. I öster löper en parallell bergskedja, Antilibanon, vars sydligaste och mest kända delmassiv är Hermon. Mellan de två bergsryggarna ligger Bekadalen, en gravsänka som utgör Jordandalens fortsättning norrut.

Bibelns texter gör ingen klar skillnad mellan de båda bergskedjorna (de nämns dock var för sig i Judit 1:7). Namnet Libanon kan syfta på hela regionen. Bekadalen kallas två gånger Libanonslätten (Jos 11:17; 12:7). Ibland tyder sammanhanget på att den östliga kedjan avses (Dom 3:3; Jos 13:5). På några sådana ställen återger ▶Septuaginta namnet med Antilibanon.

Det israelitiska väldet kan i sin största utsträckning ha omfattat delar av Libanon (1 Kung 9:19), och området inkluderas ibland i ett tänkt idealrike (5 Mos 1:7; Sak 10:10). Även i skildringar av Israels storhetstid kontrolleras det dock av ett grannfolk, fenikierna (1 Kung 5; 2 Krön 2). Av dem köpte Salomo cedertimmer, som var landets mest åtråvärda produkt och ofta användes till praktbyggen av forntidens härskare. Hans eget palats kallades Libanonskogshuset (1 Kung 7:2), vilket kan syfta både på materialets härkomst och på de höga träpelarnas ståtliga effekt. Libanons cedrar är också en ofta återkommande poetisk symbol, liksom dess rika växtlighet och skönhet över huvud taget. I ett par fall jämförs Jerusalem bildligt med Libanon (Jer 22:6; Hes 17:3; jfr Hes 17:12).