Kush / kushiter - Bibel 2000

Kush, kushiter Kush är i bibeln ett rike söder om Egypten. Det motsvarar norra delen av nutidens Sudan. Traditionen att återge namnet med Etiopien följer ▶Septuaginta men är i dag missvisande; nutidens Etiopien ligger utanför bibelns Kush. Det romerska namnet Nubien har däremot in i vår tid bevarat en vagare syftning, som motsvarar bibliskt språkbruk. Översättningen använder därför uttrycket ”nubier” omväxlande med grundtextens ”kushit”.

Det kushitiska rikets historia är relativt väl känd. Efter en lång tid av egyptisk dominans gjorde sig landet självständigt i början av 1000-talet f.Kr. Under senare delen av 700-talet fick kushitiska härskare makten i Egypten och regerade där som faraoner (den s.k. 25:e dynastin). Förhållanden under denna tid utgör bakgrunden till Jes 18:1; 20:1-6. En av de kushitiska faraonerna nämns i 2 Kung 19:9 som ”Tirhaka, kungen av Kush”. Han besegrades omkring 670 f.Kr. av assyrierna, och hans efterträdare måste ge upp Egypten åt inhemska härskare. Kushiternas rike bestod dock i deras gamla kärnområde men kom efter hand i beroende av nya stormakter; jfr Est 1:1.

Kushiterna tycks ibland ha förväxlats med egypterna. Det är också möjligt att arabiska stammar har getts liknande namn, antingen genom en språklig slump eller till följd av kontakter via Röda havet. Moses ”kushitiska hustru” (4 Mos 12:1) skulle i så fall kunna vara midjanitisk, liksom namnet Kushan i Hab 3:7 nämns parallellt med Midjan. Varför en arameisk kung enligt Dom 3:8, 10 kallades Kushan är oklart. Personnamnet Kushi (Jer 36:14; Sef 1:1) är i grundtexten likalydande med ordet kushit och kan från början ha betecknat invandrare från Kush. Att det fanns sådana ”nubier” i Israel framgår av 2 Sam 18:21-32; Jer 38:7-13; 39:16.