kapitel- och versindelning - Bibel 2000

kapitel- och versindelning Detta indelningssystem hör inte till själva bibeltexten utan är en relativt sen anordning, som har ett praktiskt syfte: man vill kunna hänvisa till bibelställen oberoende av vilken upplaga eller översättning som används. Systemet måste vara gemensamt för alla och bibehålls därför trots att det har sakliga brister; särskilt kapitelindelningen är ofta dåligt anpassad till innehåll och sammanhang. Enligt nutida internationellt bruk använder denna översättning styckeindelning och nyformulerade rubriker för att klargöra texternas uppbyggnad, samtidigt som kapitel- och versmarkeringar står kvar för orienteringens skull.

Indelningen i kapitel infördes i början av 1200-talet. När det gäller GT:s hebreiska text gjorde judiska skriftlärda en indelning i verser redan under de första århundradena e.Kr., dock utan att numrera verserna. Först i mitten av 1500-talet genomfördes en sådan numrering i den latinska översättningen av GT. Vid samma tid gjordes en versindelning med numrering i NT. Både mindre och större avvikelser i indelning och numrering har förekommit i gångna tider. Den föreliggande översättningen ansluter sig i sådana fall till svensk tradition, närmast till 1917 års kyrkobibel. Numreringen avviker därför på somliga ställen från utgåvor av grundtexten och andra länders översättningar. Sådana avvikelser redovisas i noter.

Arbetet med text och översättning kan sätta synliga spår i versnumreringen. Om en vers sannolikt inte tillhör den ursprungliga texten, fast den infogats i en version som användes då numreringen gjordes, hoppas den över i nutida översättningar. På så vis uppstår luckor i versnumreringen, som av ovan angivna skäl inte ändras (▶Text). Vidare kan ordningsföljden mellan korta avsnitt ha rubbats i den text som numreringens upphovsmän använde. När en nutida översättning följer den rätta ordningen blir i stället verssiffrorna omkastade (4 Mos 13:8-12; Dom 20:21-24; Job 3:12-17; Jes 38:6-22; Sak 4:5-14). Å andra sidan kräver en otvungen översättning ofta att ord eller satser återges i annan ordning än grundtextens. Sådana omflyttningar ryms oftast inom en vers men kan ibland överskrida versgränsen, så att man måste leta i två verser för att finna grundtextens motsvarigheter till de svenska uttrycken. I sådana fall slås verssiffrorna samman med ett snedstreck (t.ex. 2 Mos 7:3-4).