44I öknen hade våra fäder förbundstecknets tält, inrättat så som den som talade med Mose hade bestämt, nämligen efter den förebild Mose fick se. 45Och fäderna tog det i arv och förde det hit under Josua, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för våra fäder. Här stod det till Davids tid, 46och David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud. 47Men Salomo byggde ett hus åt honom. 48Den Högste bor dock inte i något som är byggt av människohand. Som profeten säger:
49Himlen är min tron,
jorden min fotapall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren,
var skulle min viloplats vara?
50Har inte mina händer gjort allt detta?
51Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. 52Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, 53ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den.«
Stefanos stenas
54När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. 55Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, 56och han sade: »Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.« 57Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång 58och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. 59Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: »Herre Jesus, ta emot min ande.« 60Han föll på knä och ropade högt: »Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.« Med de orden dog han.
