20260603 Bibelläsning och bön

₂₃När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, israeliterna. ₂₄När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav honom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern. ₂₅Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte. ₂₆Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: ’Ni är ju bröder, varför gör ni varandra illa?’ ₂₇Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ₂₈Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går?’ ₂₉Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner.

₃₀När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i en brinnande törnbuske. ₃₁Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst: ₃₂Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av skräck och vågade inte se efter. ₃₃Men Herren sade till honom: Ta av dig dina skor, ty platsen där du står är helig mark. ₃₄Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, jag har hört deras suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Kom, jag skall sända dig till Egypten.

₃₅Denne Mose som de hade avvisat med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud att vara både ledare och befriare när han lät ängeln visa sig för honom i törnbusken. ₃₆Det var Mose som ledde deras uttåg och som gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. ₃₇Det var Mose som sade till israeliterna: En profet lik mig skall Gud låta stå upp ur era bröders led. ₃₈Det var han som i folkförsamlingen i öknen förmedlade till våra fäder det som ängeln talade till honom på Sinai. Han tog emot levande ord för att ge dem vidare till oss. ₃₉Men våra fäder ville inte lyda honom utan stötte honom ifrån sig. De önskade sig tillbaka till Egypten ₄₀och sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss. Ty vad som har hänt denne Mose som har fört oss ut ur Egypten, det vet vi inte. ₄₁Under den här tiden gjorde de en kalv och bar fram offer åt avguden och höll fest i glädje över sina händers verk. ₄₂Men Gud vände sig bort och lät dem dyrka den himmelska hären, som det står i profetboken: Varken slaktoffer eller andra offer frambar ni åt mig under de fyrtio åren i öknen, ni som är Israels folk. ₄₃Ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni gjort för att tillbe. Därför skall jag fördriva er till landet bortom Babylon.