Brudgummen svarar åter
1”Ja, jag kommer till min lustgård,
du min syster, min brud;
jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor,
jag äter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.”
—
Lyckönskan till brud och brudgum
Äten, I kära, och dricken,
ja, berusen eder av kärlek.
Bruden talar
2Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.
Hör, då klappar min vän på dörren:
Anför brudgummens ord
”Öppna för mig, du min syster,
min älskade, min duva, min fromma;
ty mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.”
Och sitt svar
3”Jag har lagt av mina kläder;
skulle jag nu åter taga dem på mig?
Jag har tvagit mina fötter;
skulle jag nu orena dem?”
Talar vidare
4Min vän räckte in sin hand genom luckan;
då rördes mitt hjärta över honom.
5Jag stod upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröpo av myrra,
mina fingrar av flytande myrra,
som fuktade rigelns handtag.
6Så öppnade jag för min vän,
men min vän var borta och försvunnen.
Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom icke;
jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
7Väktarna mötte mig,
där de gingo omkring i staden,
de slogo mig, de sårade mig;
de ryckte av mig min mantel,
väktarna på murarna.
8”Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
om I finnen min vän,
så sägen — ja, vad skolen I säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!”
Jerusalems döttrar tala
9”Vad är då din vän förmer än andra vänner,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är din vän förmer än andra vänner,
eftersom du så besvär oss?”
Bruden svarar och beskriver sin brudgum för Jerusalems döttrar
10”Min vän är strålande vit och röd,
härlig framför tio tusen.
11Hans huvud är finaste guld,
hans lockar palmträdsvippor,
och svarta såsom korpen.
12Hans ögon likna duvor
invid vattenbäckar,
duvor som bada sig i mjölk
och sitta invid bräddfull rand.
13Hans kinder likna välluktrika blomstersängar,
skrin med doftande kryddor.
Hans läppar äro röda liljor;
de drypa av flytande myrra.
14Hans händer äro tenar av guld,
besatta med krysoliter.
Hans midja är formad av elfenben,
övertäckt med safirer.
15Hans ben äro pelare av vitaste marmor,
som vila på fotstycken av finaste guld.
Att se honom är såsom att se Libanon;
ståtlig är han såsom en ceder.
16Hans mun är idel sötma,
hela hans väsende är ljuvlighet.
Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,
I Jerusalems döttrar.”
Jerusalems döttrar fråga
17”Vart har han då gått, din vän,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Låt oss hjälpa dig att söka honom.”