Fortsättning av fädernas lov: Natan, David, Salomo; rikets delning.
1Och efter denne uppstod Natan
och verkade såsom profet i Davids dagar.
2Såsom det feta avskiljes från tackoffret,
så var David avskild från andra israeliter.
3Han lekte med lejon såsom med killingar
och med björnar såsom med lamm.
4Slog han icke i sin ungdom ihjäl jätten
och tog så bort försmädelsen ifrån folket,
i det han lyfte sin hand med slungstenen
och slog Goljats stolta skryt till marken?
5Ja, han åkallade Herren, den Högste,
och Herren lade styrka i hans högra hand,
till att nedgöra den starke kämpen
och till att upphöja hans folks horn.
6Så ärade man honom för de tio tusens skull
och prisade honom för den välsignelse han hade undfått av Herren,
under det man hembjöd åt honom ärans krona.
7Ty han slog i grund fienderna runt omkring
och tillintetgjorde filistéerna, som stodo honom emot;
ja, ända till denna dag har han krossat deras horn.
8Vid allt vad han företog sig hembar han tacksägelse
åt den helige Högste med sköna ord.
Av allt sitt hjärta sjöng han, och han hade sin Skapare kär.
9Sångare ställde han upp framför altaret
och lät genom deras röster ljuvliga sånger klinga.
10Han förlänade glans åt festerna
och inrättade välordnade högtider året igenom;
man prisade vid dem Herrens heliga namn,
så att helgedomen genljöd därav ända ifrån morgonen.
11Herren borttog hans synder
och upphöjde för evigt hans horn;
han slöt med honom ett förbund angående konungadömet
och förlänade honom ärans tron i Israel.
12Efter honom uppstod hans vise son,
som för hans skull fick hava ro vida omkring.
13Salomo fick vara konung under en tid av fred,
och Gud gav honom ro på alla sidor,
för att han skulle uppföra ett hus i hans namn
och grunda en helgedom för evärdlig tid.
14Huru vis var du icke i din ungdom!
Fylld, såsom en flod, var du av insikt.
15Din ande omfattade hela jorden,
och du uppfyllde den med sinnrika ordspråk.
16Till avlägsna öar nådde ditt rykte,
och du blev älskad för den fred som du beredde.
17Genom dina sånger, liknelser och ordspråk
och genom din uttydningskonst väckte du beundran i länderna.
18I Herren Guds namn,
hans som kallas Israels Gud,
samlade du guld såsom tenn
och hopade silver såsom bly.
19Men du skänkte din kraft åt kvinnor
och lät dem få väldet över din kropp.
20Du satte en fläck på din ära
och vanhelgade din säd.
Så drog du vrede över dina barn
och vållade bitter grämelse för din dårskaps skull.
21Därför blev nu väldet delat,
och ur Efraim framgick ett gensträvigt rike.
22Men Herren låter aldrig sin barmhärtighet fara,
och aldrig låter han något av sina verk bliva till intet.
Aldrig utplånar han sin utvaldes avkomma;
nej, han utrotar aldrig dens barn, som älskar honom.
Så gav han ock åt Jakob en kvarleva
och åt David en telning, som utgick från honom.
23Och Salomo gick till vila hos sina fäder
och lämnade efter sig sin son,
stor i dårskap och liten i förstånd,
Roboam, som genom sitt rådslut bragte folket till att avfalla.
Så kom ock Jeroboam, Nabats son, som förledde Israel till synd
och öppnade för Efraim syndens väg.
24Och folkets synder förökades storligen,
så att de blevo bortförda från sitt land.
25Ja, de foro efter allt slags ondska,
intill dess straffdomen kom över dem.
