Guds storhet och människans ringhet. Värdet av vänliga ord. Uppmaning till förtänksamhet. Varning för vällevnad.
1Han som lever i evighet, han har skapat det alltsammans.
2Herren allena har rätten på sin sida.
4Åt ingen har han givit makt att förkunna hans verk.
Och vem kan väl utrannsaka hans väldiga gärningar?
5Vem kan mäta hans väldiga makt?
Och vem kan därjämte skildra hans nådesbevis?
6Intet kan tagas bort och intet läggas till;
och ingen kan utrannsaka Herrens underbara verk.
7När någon menar sig vara färdig därmed,
då är han allenast vid begynnelsen;
och när han menar sig hava kommit till slutet,
då står han där rådlös.
8Vad är väl människan, och vad duger hon till?
Vad gott eller vad ont kan hon komma åstad?
9Talet av en människas dagar är, när det når högt, hundra år.
10Såsom en vattendroppe i havet eller såsom ett sandkorn,
så äro hennes få år i den oändliga tiden.
11Fördenskull är Herren långmodig mot dem
och utgjuter över dem sin barmhärtighet.
12Han ser och vet huru svår deras ände är;
fördenskull giver han sin förlåtelse i rikt mått.
13En människas barmhärtighet sträcker sig till hennes nästa,
men Herrens barmhärtighet till allt levande.
Han agar och tuktar och undervisar;
han för till rätta, såsom en herde sin hjord.
14Han förbarmar sig över dem som taga emot tuktan
och över dem som med iver följa hans rätter.
15Min son, när du gör gott, så gör det utan förebråelser;
och fäll aldrig sårande ord, när du giver en gåva.
16Daggen mildrar ju den brännande hettan;
likaså kan ett ord vara förmer än gåvan.
17Ja, ett ord kan vara mer värt än en god gåva,
men bådadera finnas hos den som gärna gör gott.
18En dåre talar ovänligt hårda ord,
och den missunnsammes gåva kommer ögon att försmäkta.
19Lär först själv, innan du talar,
och sörj för din hälsa, förrän sjukdomen kommer.
20Rannsaka dig själv, förrän dom fälles;
då skall du i hemsökelsens stund finna förlåtelse.
21Ödmjuka dig, innan du har blivit sjuk,
och visa ånger i samma stund som du syndar.
22Låt ej hindra dig från att rätt tid infria ditt löfte,
och vänta icke till din dödsstund med att göra dig fri ifrån det.
23Överväg noga, innan du gör ett löfte,
och var icke lik en som frestar Herren.
24Tänk på vreden under dina sista dagar,
och på domens stund, när Herren vänder sitt ansikte ifrån dig.
25Tänk på hungerns tid, medan du ännu har allt tillfyllest,
på fattigdom och brist, under rikedomens dagar.
26Från morgonen till aftonen ändrar sig tiden,
så skiftar allting hastigt om inför Herren.
27En vis man är på sin vakt i allt,
och i frestelsens stund tager han sig till vara för felsteg.
28Var och en som är förståndig känner visheten;
och den som har funnit henne, honom giver han sitt lov.
29De som förstå visa ord, de lägga ock själva vishet i dagen
och låta träffande ordspråk flöda.
30Följ icke dina begärelser, utan hejda dina lustar.
31Om du giver medhåll åt din själs begärelse,
så skall den göra dig till ett ämne för dina fienders skadeglädje.
32Hav icke din glädje i yppig vällevnad,
på det att du ej må bliva utarmad genom att taga del i sådant liv.
33Bliv ej en tiggare genom att hålla dryckesgillen för lånade penningar,
medan du själv intet har i din pung.