Ugnen 1

Asarias' bön

Tillägg till Daniel 3:23: Asarias bekänner sitt folks och sina egna synder och beder om hjälp. Herrens ängel räddar honom och hans vänner från att förtäras av elden.

₁Men de tre männen gingo omkring mitt ibland lågorna och lovsjöngo Gud och prisade Herren. ₂Och Asarias ställde sig där, jämte de andra, och bad denna bön; han upplät sin mun mitt i elden och sade:

₃Lovad vare du, Herre, våra fäders Gud,

och prisat och förhärligat vare ditt namn evinnerligen.

₄Ty du är rättfärdig i allt vad du har gjort mot oss,

och alla dina gärningar äro rättvisa,

och dina vägar äro rätta,

och alla dina domar äro sannfärdiga.

₅Ja, sannfärdiga domar har du utfört

vid allt vad du har låtit komma över oss

och över Jerusalem, våra fäders heliga stad.

Med sanning och rätt har du låtit allt detta komma över oss

för våra synders skull.

₆Ty vi hava syndat och handlat ogudaktigt genom att avfalla från dig,

ja, vi hava svårt försyndat oss i alla stycken.

₇Vi hava icke hörsammat dina bud eller tagit dem i akt

och ej gjort vad du har bjudit oss, för att det skulle gå oss väl.

₈Ja, allt som du har låtit komma över oss

och allt som du har gjort mot oss,

det har du gjort med rättvis dom:

₉du har överlämnat oss i fienders händer,

i ogudaktiga, hätska avfällingars händer,

och åt en orättfärdig konung,

den ondskefullaste på hela jorden.

₁₀Och nu kunna vi icke upplåta vår mun;

skam och smälek hava drabbat dina tjänare

och dem som frukta dig.

₁₁Övergiv oss dock ej helt och hållet, för ditt namns skull,

och bryt icke ditt förbund,

₁₂och låt icke din barmhärtighet vika ifrån oss,

för Abrahams, din väns, skull

och för Isaks, din tjänares, skull

och för Israels, din heliges, skull.

₁₃Du lovade ju dem att du ville göra deras säd talrik

såsom stjärnorna på himmelen

och såsom sanden på havets strand.

₁₄Men nu hava vi, o Herre, blivit ringare än något annat folk

och leva denna dag i betryck överallt på jorden,

för våra synders skull.

₁₅Och i denna stund hava vi icke någon furste

eller någon profet eller ledare,

ej heller kunna vi längre frambära något brännoffer eller slaktoffer

eller något spisoffer eller någon rökelse,

ej heller hava vi någon plats där vi kunna offra

inför ditt ansikte och så finna barmhärtighet.

₁₆Men låt oss bliva nådigt mottagna,

med förkrossat hjärta och ödmjuk ande,

₁₇likasom frambure vi brännoffer av vädurar och tjurar

eller feta lamm i tiotusental.

Låt vårt offer så gälla inför ditt ansikte i dag,

och giv att vi i allt må efterfölja dig.

Ty de som förtrösta på dig komma icke på skam.

₁₈Och nu följa vi dig av allt hjärta

och frukta dig och söka ditt ansikte.

₁₉Låt oss icke komma på skam,

utan handla med oss efter din mildhet

och efter din stora barmhärtighet;

₂₀förlossa oss i enlighet med dina underbara gärningar,

och förhärliga ditt namn, o Herre.

₂₁Och låt alla dem som göra dina tjänare något ont få blygas,

låt dem komma på skam med all sin makt och allt sitt herravälde,

och låt deras styrka bliva krossad,

₂₂så att de få förnimma att du är Herren, allena Gud,

och att du är ärad över hela världen.

₂₃Men konungens tjänare, vilka det ålåg att kasta dem i ugnen, upphörde icke att elda under den med bergolja och tjära och blår och torrt ris. ₂₄Och lågan steg upp ända till fyrtionio alnar över ugnen, ₂₅och den slog ut åt sidorna och förtärde dem av kaldéerna omkring ugnen, vilka nåddes av den.

₂₆Men Herrens ängel hade stigit ned i ugnen tillsammans med Asarias och hans vänner, och han drev ut eldslågan ur ugnen och gjorde så, ₂₇att ugnens inre var såsom genomsusat av en daggfrisk vind. Och elden kom icke alls vid dem och gjorde dem icke någon skada eller något men.

De tre männens lovsång

Tillägg till det föregående: Ananias, Asarias och Misael lovsjunga Herren för att han frälste dem ur elden.

₂₈Då sjöngo de tre såsom med en mun en lovsång och förhärligade och prisade Gud i ugnen. De sjöngo:

₂₉Lovad vare du, o Herre, våra fäders Gud,

och prisad och upphöjd i evighet;

lovat vare ditt heliga och härliga namn

och högt prisat och upphöjt i evighet.

₃₀Lovad vare du i din heliga härlighets tempel

och högt lovsjungen och ärad i evighet.

₃₁Lovad vare du, där du tronar på keruberna och skådar ned i djupen,

och prisad och upphöjd i evighet.

₃₂Lovad vare du på ditt rikes tron

och högt lovsjungen och upphöjd i evighet.

₃₃Lovad vare du på himmelens fäste

och lovsjungen och förhärligad i evighet.

₃₄Loven Herren, I alla Herrens verk,