Guds frälsande dom och hans vredes kalk.
1För sångmästaren; ”Fördärva icke”; en psalm, en sång av Asaf.
2Vi tacka dig,
o Gud, vi tacka dig.
Ditt namn är oss nära;
man förtäljer dina under.
3”Om jag än bidar min tid,
så dömer jag dock rätt.
4Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå,
så håller dock jag dess pelare stadiga.” Sela.
5Jag säger till de övermodiga: ”Varen icke övermodiga”,
och till de ogudaktiga: ”Upphöjen ej hornet.”
6Ja, upphöjen icke så högt edert horn,
talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
7Ty icke från öster eller väster,
ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
8nej, Gud är den som dömer;
den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
9Ty en kalk är i Herrens hand,
den skummar av vin
och är full av tillblandad dryck,
och han skänker i därav;
sannerligen, alla ogudaktiga på jorden
måste dricka dess drägg i botten.
10Men jag skall förkunna det evinnerligen,
jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
11Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av;
men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
