Klagan och bön, när Guds tempel hade blivit oskärat.
1En sång av Asaf.
Varför, o Gud,
har du så alldeles förkastat oss,
varför ryker din vredes eld
mot fåren i din hjord?
2Tänk på din menighet,
som du i fordom tid förvärvade,
som du förlossade, till att bliva
din arvedels stam;
tänk på Sions berg,
där du har din boning.
3Vänd dina steg till den plats
där evig förödelse råder;
allt har ju fienden
fördärvat i helgedomen.
4Dina ovänner hava skränat
inne i ditt församlingshus,
de hava satt upp sina tecken
såsom rätta tecken.
5Det var en syn, såsom när man höjer
yxor mot en tjock skog.
6Och alla dess snidverk hava de nu krossat
med yxa och bila.
7De hava satt eld på din helgedom
och oskärat ända till grunden
ditt namns boning.
8De hava sagt i sina hjärtan:
”Vi vilja alldeles kuva dem.”
Alla Guds församlingshus
hava de bränt upp här i landet.
9Våra tecken se vi icke;
ingen profet finnes mer,
och hos oss är ingen
som vet för huru länge.
10Huru länge, och Gud,
skall ovännen få smäda
och fienden oavlåtligen
få förakta ditt namn?
11Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Drag den fram ur din barm
och förgör dem.
12Gud, du är ju
min konung av ålder,
du är den som skaffar
frälsning på jorden.
13Det var du som delade
havet genom din makt;
du krossade drakarnas
huvuden mot vattnet.
14Det var du som bräckte
Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15Det var du som lät källa
och bäck bryta fram;
du lät ock starka
strömmar uttorka.
16Din är dagen,
din är ock natten,
du har berett
ljuset och solen.
17Det är du som har fastställt
alla jordens gränser;
sommar och vinter
äro skapade av dig.
18Så tänk nu på huru fienden
smädar Herren,
och huru ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn.
19Lämna ej ut åt vilddjuren
din turturduvas själ;
förgät icke för alltid
dina betrycktas liv.
20Tänk på förbundet;
ty i landets smygvrår
finnes fullt upp av våldsnästen.
21Låt icke den förtryckte
vika tillbaka med blygd,
låt den betryckte och den fattige
lova ditt namn.
22Stå upp, o Gud;
utför din sak.
Betänk huru du varder smädad
hela dagen av dåren.
23Glöm icke bort
dina ovänners rop,
dina motståndares larm,
som alltjämt höjes.