Bön om de gudlösas bestraffning.
1Av David.
Till dig, Herre, ropar jag;
min klippa, var icke stum mot mig.
Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik
dem som fara ned i graven.
2Hör mina böners ljud,
när jag ropar till dig,
när jag upplyfter mina händer
mot det allraheligaste i din helgedom.
3Tag mig icke bort med de ogudaktiga
och med ogärningsmännen,
som tala vänligt med sin nästa,
men hava ondska i sina hjärtan.
4Giv dem efter deras gärningar
och efter deras onda väsende,
giv dem efter deras händers verk,
vedergäll dem vad de hava gjort.
5Ty de akta icke på Herrens gärningar,
icke på hans händer verk;
därför skall han slå dem ned
och ej mer bygga upp dem.
6Lovad vare Herren, ty han har hört
mina böners ljud!
7Herren är min starkhet och min sköld;
på honom förtröstade mitt hjärta.
Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta,
och med min sång vill jag tacka honom.
8Herren är sitt folks starkhet,
och ett frälsningens värn
är han för sin smorde.
9Fräls ditt folk
och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem
till evig tid.
