Psaltaren 27

Herren är mitt ljus och min frälsning;

för vem skulle jag frukta?

Herren är mitt livs värn;

för vem skulle jag rädas?

₂När de onda draga emot mig

och vilja uppsluka mig,

då stappla de själva och falla,

mina motståndare och fiender.

₃Om ock en här lägrar sig mot mig,

så fruktar ändå icke mitt hjärta;

om krig uppstår mot mig,

så är jag dock trygg.

₄Ett har jag begärt av Herren,

därefter traktar jag:

att jag må få bo i Herrens hus

i alla mina livsdagar,

för att skåda Herrens ljuvlighet

och betrakta hans tempel.

₅Ty han döljer mig i sin hydda

på olyckans dag,

han beskärmar mig i sitt tjäll,

han för mig upp på en klippa.

₆Och nu skall mitt huvud resa sig

över mina fiender runt omkring mig,

och jag vill offra i hans hydda

jublets offer,

jag vill sjunga till Herrens ära

och lovsäga honom.

₇Hör, o Herre!

Jag höjer min röst och ropar,

var mig nådig och svara mig.

₈Mitt hjärta förehåller dig ditt ord:

”Söken mitt ansikte.”

Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag;

₉fördölj icke ditt ansikte för mig.

Driv icke bort din tjänare i vrede,

du som har varit min hjälp;

förskjut mig icke, övergiv mig icke,

du min frälsnings Gud.

₁₀Nej, om än min fader och min moder övergiva mig,

skall Herren upptaga mig.

₁₁Visa mig, Herre, din väg,

och led mig på en jämn stig,

för mina förföljares skull.

₁₂Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja;

ty mot mig uppstå falska vittnen

och män som andas våld.

₁₃Ja, jag tror förvisso

att jag skall få se Herrens goda

i de levandes land.

₁₄Förbida Herren,

var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;

ja, förbida Herren.