Psaltaren 17

Hör, o Herre, en rättfärdig sak,

akta på mitt rop,

lyssna till min bön;

den kommer icke ifrån falska läppar.

₂Av dig må jag få min rätt;

dina ögon må skåda vad rättvist är.

₃Du prövar mitt hjärta,

du utforskar det om natten,

du utrannsakar mig, men du finner intet;

ingen ond tanke går ut ur min mun.

₄Efter dina läppars ord,

och vad människor än må göra,

tager jag mig till vara

för våldsverkares stigar.

₅Mina steg hålla sig stadigt

på dina vägar,

mina fötter vackla icke.

₆Så åkallar jag nu dig,

ty du, Gud, skall svara mig;

böj ditt öra till mig,

hör mitt tal.

₇Bevisa din underbara nåd,

du som frälsar undan motståndarna

dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

₈Bevara mig såsom en ögonsten,

beskärma mig under dina vingars skugga

₉för de ogudaktiga,

som vilja fördärva mig,

för mina dödsfiender,

som omringa mig.

₁₀Sitt hjärta förstocka de;

med sin mun tala de stora ord.

₁₁Nu äro de omkring mig, var vi gå,

deras ögon speja efter

huru de skola böja mig till jorden.

₁₂Ja, denne är lik ett lejon

som längtar efter rov,

lik ett ungt lejon

som ligger i försåt.

₁₃Stå upp, Herre;

träd emot honom, slå honom ned,

rädda med ditt svärd

min själ från den ogudaktige,

₁₄ja, med din hand, från människorna, Herre,

från denna världens människor,

som hava sin del i detta livet,

och vilkas buk du fyller med dina håvor,

som hava söner i mängd

och lämna sitt överflöd åt sina barn.

₁₅Men jag skall skåda

ditt ansikte i rättfärdighet;

när jag uppvaknar,

vill jag mätta mig av din åsyn.