Den frommes tillit till Herren.
1En sång av David.
Bevara mig, Gud,
ty jag tager min tillflykt till dig.
2Jag säger till Herren:
”Du är ju Herren;
för mig finnes intet gott utom dig;
3de heliga som finnas i landet,
de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.”
4Men de som taga sig en annan gud,
de hava stora vedermödor;
jag vill icke offra deras drickoffer av blod
eller taga deras namn på mina läppar.
5Herren är min beskärda del och bägare;
du är den som uppehåller min arvedel.
6En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
ja, ett arv som behagar mig väl.
7Jag vill lova Herren,
ty han giver mig råd;
ännu om natten
manar mig mitt innersta.
8Jag har haft Herren
för mina ögon alltid;
ja, han är på min högra sida,
jag skall icke vackla.
9Fördenskull gläder sig mitt hjärta,
och min ära fröjdar sig;
jämväl min kropp
får bo i trygghet.
10Ty du skall icke lämna
min själ åt dödsriket,
du skall icke låta din fromme
få se graven.
11Du skall kungöra mig livets väg;
inför ditt ansikte är glädje till fyllest,
ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
