1Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: ”Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.” 3Jesus svarade och sade till honom: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” 4Nikodemus sade till honom: ”Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?” 5Jesus svarade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike. 6Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande. 7Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt. 8Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden.” 9Nikodemus svarade och sade till honom: ”Huru kan detta ske?” 10Jesus svarade och sade till honom: ”Är du Israels lärare och förstår icke detta? 11Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot. 12Tron I icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, om jag talar till eder om himmelska ting? 13Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen. 14Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, 15för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv. 16Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. 17Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom. 18Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn. 19Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda, 20Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade. 21Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.”
22Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte. 23Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig. 24Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse. 25Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om reningen. 26Och de kommo till Johannes och sade till honom: ”Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.” 27Johannes svarade och sade: ”En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen. 28I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: ’Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.’
